När Arbetarrörelsens tankesmedja höll seminarium på temat Ett Europa utan fackföreningen målades fackföreningsrörelsens framtid i tämligen dystra färger. Optimismen fick en representant för arbetsgivarna i publiken stå för.Enligt författarna till boken Facklig kräftgång fortsätter fackföreningarnas politiska inflytande att minska i flera europeiska länder, liksom organisationsgraden. Dessutom har fackföreningarna svårt att attrahera de unga.
Seminarium: Ett Europa utan fackföreningar?
Arrangör: Arbetarrörelsens tankesmedja
Plats: Restaurang Hamnplan 5
Publik: cirka 40 personer
Moderator: Tommy Svensson, kommunikationschef på Arbetarrörelsens tankesmedja
Budskap: Fackföreningarna arbetar i motvind, i hela Europa. Fackföreningsrörelsen måste finna nya sätt att bli relevant i framtiden, inte minst för unga.
Citatet: Tommy Öberg citerade den förra förbundskanslern i Tyskland, Schröder, som ska ha sagt ”Vi har skapat Europas bästa låglönemarknad”. Citatet fick illustrera den tyska fackföreningsrörelsens ovilja att samarbeta med hans regering.
I boken Facklig kräftgång gör journalisterna och författarna Anna Danielsson och Tommy Öberg en resa runt i Europa. De besökte Estland, Tyskland, Italien och Norge och träffade fackliga företrädare på hög nivå. Syftet var att se om europeiska erfarenheter kunde kasta nytt ljus på den svenska fackföreningsrörelsens utmaningar.
[[Anna Danielsson]], journalist och författare berättade om resan i fackföreningseuropa. I alla länder fanns en betydande självkritik, alla fackföreningsrepresentanter tyckte att de hade gjort för lite för att vända negativa trender. Hon vittnade också om en längtan hos fackföreningsföreträdarna efter mer spontant, prestigelöst samarbete över gränserna. Alla länder erfor dessutom strukturomvandlingar på arbetsmarknaden, en växande tjänstesektor och fler och fler små företag.
[[Tommy Öberg]], journalist och författare, berättade att facket, som borde ses som en trygg hamn för den med osäkra arbetsförhållanden, istället betraktades på motsatt sätt. Många i dagens Europa är rädda för att förknippas med facket, eftersom det kan ses som ett hot av arbetsgivaren.
[[Monika Arvidsson]], utredningschef på Arbetsrörelsens tankesmedja, uppmärksammade att det inte bara är variationer i arbetslöshet och osäkra anställningar som har betydelse för fackets inflytande. Det handlar också om rådande politisk ideologi. När Europa var mer ”rött” för tio år sedan hade fackföreningarna ett större inflytande även på EU-nivå.
[[Per Hilmersson]], chef på LO/TCO/Sacos Brysselkontor, belyste fackföreningarnas roll i ett krisande Europa och vad en ökad styrning på EU-nivå gör för fackens inflytande. Länder som Irland, Portugal och Grekland tvingas nu till omfattande reformer som luckrar upp kollektivavtalssystemen och sänker löner. Respekten för traditionella demokratiska processer och samförståndslösningar får stryka på foten i krisländerna.
Lösningarna då? Tommy Öberg berättade att man i Tyskland börja se sig om för att söka nya allianser, med konsumentföreningar, miljörörelsen och NGO:s. Det kan vara ett sätt att attrahera ungdomar. Anna Danielsson önskade att fackföreningsrörelsen borde återgå till det enkla och okomplicerade, till exempel gå ut på gatorna, demonstrera, visa solidaritet med löntagare i andra länder. Då skulle fackens styrka på internationell nivå framhävas.
