Detta skrivs när debatten om månggifte, arvsrätt, skolplikt och allt vad det är rasar som värst. [[Annie Lööf]] har skyndat hem för att gjuta olja på de centerpartistiska vågorna. Men varför blev det egentligen ett sådant himla liv om något som Lööf och hennes vänner i Stureplanscentern i princip faktiskt förespråkat länge?
Alla partier rymmer inom sig en hel del motstridiga åsikter. I medierna kallas dessa åsiktsskillnader sprickor eller strider. Partitopparna förnekar sprickor och strider och talar gärna om att ”Vi har högt till tak i vårt parti”. Ja, de klämmer till och med i med att de är glada och stolta över den interna debatten.
Det kan lugna ner de stridande viljorna i stabila partier, kompromisser kan hittas och opinionssiffror kanske vända uppåt.
Men centern är inte ett stabilt parti i dag. Hur ska medlemmar och väljare orka hänga med från [[Thorbjörn Fälldin|Thorbjörn Fälldins]] triumf som den första borgerliga statsministern på 44 år över ickesocialism, Åsa-Nissemarxism, till mittens rike, vidare till borgerligt småföretagarparti och kanske till vad elaka tungor nu kallar tokliberaler?
Goda opinionssiffror och valresultet kan ge nya partiledare råg i ryggen och möjlighet att vända partiet i den riktning hen tror på. Minns [[Gudrun Schyman]]! Men det verkar som om de nya centerledarna de senaste decennierna har försökt det mesta och inget har hjälpt.
Annie Lööf har ett stålbad att gå igenom. Den viktigaste uppgift en partiledare har är att hålla ihop sitt parti för att sedan vinna val. Hon måste förena den lilla storstadscenter hon tillhört, trots uppväxten i Maramö, och den småortscenter där 80 procent av de förtroendevalda bor, de som ska vinna röster 2014.
Som utomstående kan man förvånas över att centern valde Annie Lööf till partiledare. Alla kände till hennes högerliberala position i partiet. Jag tror tyvärr att partifolket gjorde det lätt för sig. Av tre kandidater till partiledarposten var det hon som hade mest utstrålning, var bäst i TV-rutan och gav partivännerna hopp om ny framgång för partiet.
Men så enkelt fungerar inte politiken. Det är nu jobbet börjar för Annie Lööf.
