På 50- och 60-talen kom de från Finland och södra Europa, invandrarna. Svenska företag jagade arbetskraft. Lockade med bra bostäder, hög lön, trygghet.
”De tar våra jobb!” sa de som var emot då.
”De lever på bidrag!” säger de som är emot nu.
Främlingsfientlighet har inga rationella skäl. Den som är emot att människor från andra länder
bosätter sig i ”vårt” land hittar alltid argument som passar. Partier eller grupperingar med främlingsfientlig eller extremt nationalistisk agenda är inget nytt. Tvärtom – ett dystert inslag i vår historia. Naiva idealister trodde att det nationalistiska hatet skulle kvävas efter 1945.
Så blev det inte. De senaste decennierna har nationalistiska partier växt sig starka i Europa. I Västeuropa har de senaste decennierna nästan alla nya nationalistpartier haft framgångar. Påfallande ofta leder emellertid framgångarna till splittring och därefter väljartapp. Sverigedemokraterna har nu möjligen börjat en sådan vandring.
Många tror hög arbetslöshet är grogrunden för främlingsfientlighet och oroar sig därför för att de dåliga tiderna ska gynna Sverigedemokraterna. Låt mig då påminna om exemplet Norge. Där är arbetslösheten 3,2 procent. Invandrade svenska ungdomar åker dit och jobbar, i stället för att gå arbetslösa hemma. De får jobb direkt. Norge tar tacksamt emot dem.
I detta land finns Fremskrittspartiet. Länge en krumelur som ingen tog på allvar, men numera Norges största oppositionsparti. Vägen dit har kantats av interna strider, splittring och både toppar och dalar i väljaropinionen. Men nu är partiet mycket nära regeringsmakten samtidigt som landet har Europas lägsta arbetslöshet och enorma oljerikedomar.
Mina norska vänner brukar protestera när jag drar paralleller mellan Sd och Fremskrittspartiet. Sverigedemokraterna har mycket djupa svarta rötter, vilket inte var Fremskrittspartiets grogrund. Men nolltolerans mot invandrarförakt och fördomar tycks inte gälla i Fremskrittspartiet. Jag har lyssnat på många valmöten med den nuvarande partiledaren Siv Jensen och med hennes företrädare Carl I. Hagen. Om de varit medlemmar i Sd hade de enligt senast gällande dekret från Jimmie Åkesson blivit uteslutna.
Hur det nu går med Sverigedemokraternas fortsatta vandring är omöjligt att förutsäga. De opinionsmätningar som nu görs kan vi glömma. Det är nästan två år till valet och precis vad som helst kan hända på vägen dit. Särskilt för ett parti som försökt sig på en extreme make over som så tydligt krackelerat inför en mobilkamera och därmed inför alla som bor i Sverige med alla sina ursprung.
