Några dagar har gått sedan det amerikanska folket gav Obama förtroende för ytterligare fyra år i Vita Huset. Makthavare.se:s USA-skribent [[Sven Wennerström]] har låtit intrycken sjunka in och tar sig an fem myter om kampanjerna.
1. Det var ett jämnt val. Obama vann elektorskollegiet med siffrorna 332-206. Det skiljer 3,5 miljoner röster mellan kandidaterna. Obama vann samtliga ”battle ground”-stater. Det är allt annat än ett jämnt resultat.
Kombinationen av att presidentval hålls sällan och att den amerikanska demografin är i stor förändring, gör att det är svårt att säga något om ett “normalt” val. Årets resultat är mer jämnt än jordskredssegern för Obama 2008, men mindre jämnt än valen 2000 och 2004. Resultatet var klart redan vid kvart över elva, en kvart senare än förra gången och då hade det redan under någon timmes tid varit tydligt varthän det barkade.
2. Obama vann med en negativ kampanj. Visserligen slog den negativa annonseringen rekord, men skälet till att Obama vann var att hans gräsrotskampanj lyckades få de demokratiska väljarna att gå till valurnorna i de viktiga staterna – det som kallas Get Out The Vote. Att hålla ihop den koalition av väljargrupper som förde Obama till seger 2008 var hela tiden Obamakampanjens högsta prioritet. Oerhörda summor och en enorm arbetsinsats har lagts i att identifiera de potentiella Obamaväljarna och att sedan påverka dem med telefonsamtal och besök. Insatsen var så stor, att flera demokrater uttryckte oro för att alldeles för mycket av kampanjkassan försvann på något vars effekt man inte var helt säker på.
Även republikanerna försökte stärka sitt ground game i årets val. Romneys kampanj kom dock inte igång förrän nomineringsprocessen var färdig, vilket gjorde att han var flera år efter Obama och i stor utsträckning var tvungen att förlita sig på RNC och fristående grupper – bara i Ohio drev ett tiotal organisationer, bland andra NRA, egna aktiviteter på fältet.
Detta var på inget sätt okänt för republikanerna – de med insikt i verksamheten har hela tiden erkänt att Obamas kampanj var överlägsen. Längre ner i leden har dock myterna florerat. Trogna fotsoldater har skanderat att “de är inte så smarta som de tror” eller “de har jobbat längre och lagt mer pengar, men vår metod är mer sofistikerad”.
3. Opinionsföretagen (och media) har gett en skev bild som gynnat Demokraterna. Opnionsföretagen – och analytiker som Nate Silver – har tvärt om hela tiden gett en bild som visade sig stämma oerhört väl. Obama har under hela kampanjen varit tydligt före Romney – så tydligt att många (inklusive jag själv, ska villigt erkännas) till slut började fundera på om det faktiskt kunde finnas ett systematiskt fel i mätningarna. Motbilden har kommit från sajter som unskewedpolls.com och från republikanska strateger med Fox News som plattform. Resultatet av att envetet vägra lita på matematiken gjorde att republikanerna hade ett enormt informationsunderläge.
4. Pengarna har för stort inflytande i valrörelsen. Resultatet av att alla spärrar för kampanjfinansiering försvann och att båda kampanjerna slog rekord i insamling blev paradoxalt nog att pengarna inte blev avgörande. Att kunna köpa ytterligare en reklamfilm hade inte gjort någon nytta – etern var redan mättad. I stället har det varit klassisk kampanjarbete som varit avgörande: förmåga att sätta agenda och förmåga att bygga upp en gräsrotsorganisation.
5. Karl Rove är ett politiskt geni. Det kan tyckas litet att ta med en enskild individ bland de stora frågorna, men faktum är att Karl Rove är en av de största förlorarna i det här valet. Ofta beskriven som ett politiskt geni, gjorde han en osannolikt stark come back efter åren i Bush-administrationen. Inte minst har hans engagemang inom American Crossroads gjort att många sett honom som en föregångsfigur när det gäller att utnyttja de friare finansieringsreglerna till max. I takt med att Romneys och andra republikaners kampanjer inte lyckades lyfta, har Roves kolumner och kommentarer blivit allt mer osammanhängande. Det har under hösten krävts en stigande grad av intellektuell flexibilitet för att hänga med när han försökt förklara Romneys väg till Vita Huset – och varför de insamlade pengarna inte höll på att gå till spillo. Roves fall slutade med en lika magnifik som tragisk kraschlandning i Fox News direktsända valvaka. Karl Rove har som sagt redan gjort en come back och kanske gör det igen, men bilden av en naken kejsare har sällan varit tydligare.
För övrigt har allt återgått till normalkaos i USA igen. Framför oss har vi ett par spännande politiska månader i skuggan av den senaste i raden av akuta ekonomiska kriser som kongressen på egen hand har skapat.
