Miljöpartiet presenterade nyligen utkast till nytt partiprogram. Utkastet är både bantat och mer strukturerat än det nuvarande partiprogrammet, men lider fortfarande av en hel del barnsjukdomar. Det menar Makthavare.se:s [[Lisa Gemmel]] som här presenterar sin analys.
Mitt största problem med miljöpartiet har alltid varit att jag inte kunnat hitta den ”gröna tråden”, den gröna ideologin. Jag har kanske inte alltid haft den största ambitionen att leta efter den, men den senaste tiden har jag ändå försökt. Framförallt har jag ansträngt mig för att hitta den i utkastet till ett nytt partiprogram. Några drag tycker jag mig se.
Utgångspunkten i programmet är självklar – en hållbar framtid båda för djur, natur och människa som bygger på solidaritet. Ekologi och miljö står över ekonomi. Partiprogrammet tar även ställning för en stark tro på människan. Och att alla människor ska vara fria att vara sig själva oavsett vem de är. Jämlikhet och jämställdhet är ledorden.
Strävan efter att hålla sig utanför höger/vänster-skalan i svensk politik gör att många av de slagord som används i programmet saknar eftertryck och innehåll. Frihet, solidaritet och jämlikhet nämns med jämna intervall, men läsaren lämnas att själv fylla begreppen med innehåll. Vad är egentligen grön frihet?
Det kan vara en taktik från miljöpartiet att låta liberaler och socialister själva definiera begreppen och därmed kunna känna sig hemma i vissa delar eller hela programmet, men det är en taktik miljöpartiet sannolikt kommer att förlora på i längden. Ett av miljöpartiets viktigaste uppdrag under kongressen måste vara att fylla låneorden med eget innehåll för att kunna locka till sig väljare som verkligen delar delas ideologi, inte bara som lockas av vad som kan tänkas vara en miljöpartistisk livsstil.
Det är glädjande att miljöpartiet äntligen är redo att fastslå en ekonomisk politik med räntor och som välkomnar fri handel, men tyvärr ekar det ekonomiska avsnittet ganska ofta tomt. I hänsynen till miljön ska ekologin gå före ekonomin, och det som är bra ska uppmuntras och det dåliga ska förbjudas. I paradgrenarna energi och trafik hittar partiprogrammet en tydlighet som inte finns i resterande text, medan arbetsmarknadsavsnittet genomsyras av ett tjänstemannaperspektiv. Ekonomiavsnittet är en tydlig återspegling av hur långt miljöpartiet har kommit sedan starten, men också att det fortfarande är en väldigt ung rörelse.
Programmet pendlar ständigt mellan storslagna visioner och väldigt precisa mål. Visioner som återspeglar en gränslös idealism står sida vid sida med konkreta mål som att scenkonstinstitutioner ska ha i uppdrag att turnera i hela landet. Här har programgruppen en bit kvar i att hitta tonen.
Miljöpartiet har i programmet tagit ett steg närmre verkligheten, men partiet har väldigt svårt att sätta ner foten. Den största utmaningen för partikongressen i vår är att våga ta ställning. Vagheten som genomsyrar utkastet till partiprogram vittnar inte om ett parti som parkerat sig utanför höger/vänster-skalan, utan snarare om en rädsla för att genom skarpa åsikter placera sig på den. Jag tror att det är fel strategi. Tydliga ställningstaganden för en tydlig grön tråd kommer att göra miljöpartiet till en av valet 2014 största vinnare.
