Tobias Bromander har studerat olika politiska skandaler mellan 1997 och 2010. Sammanlagt 92 skandaler och 4345 artiklar. En grundförutsättning för att skandalen ska vara med i hans studier har varit att de nämns i de fyra största dagstidningarna (DN, SvD, Aftonbladet och Expressen) och minst tre dagar på raken.
Det har hittills funnits få belägg för att det skulle finnas en genusdimension i mediernas rapportering. Man har inte gjort studier under längre tid.
Ändå kommer det inte som en nyhet att kvinnor som grupp missgynnas gentemot män i politiska skandaler och att det förekommer en systematik i de observerade skillnaderna.
Män får generellt större utrymme i medier, men när det blir skandaler så är det kvinnor som får mest utrymme.
När det kommer till politiska skandaler är det mellan 1997 och 2010 är det 37% som handlar om kvinnor och 63% handlar om män. Men kvinnorna säljer troligtvis fler löpnummer och stannar därför en längre tid i mediernas blickfång.
Det är även intressant att i ungefär var fjärde artikel nämns möjlighet eller krav på avgång när det kommer till kvinnor – och med tanke på att i stort sett ingen lämnar politiken efter en skandal utan krav på avgång ([[Sven Otto Littorin]] är ett känt undantag från regeln), så blir det fler kvinnor som lämnar den politiska scenen efter en politisk skandal.
Kvinnors skandaler är ofta i deras privatroll; de kör rattfulla, anlitar svart barnpassning eller de slåss på fyllan. Deras överträdelser ses ofta ur ett juridiskt perspektiv – man tar ofta in jurister som förklarar vad det kan få för straff följder.
Männens skandaler däremot handlar om dem i deras offentliga roll; hur de använder skattepengar pengar på ett felaktigt sätt, åker mycket taxi, låter skattebetalarna plocka upp notan för deras fester eller tar ut mer bidrag än de borde. Man kan definiera detta som moraliska överträdelser.
Det finns en stark personfixering i kvinnors överträdelser.
Skillnaderna i mediers rapportering när det blir politiska skandaler innebär att kvinnor kan få sämre möjligheter att hantera och överleva politiska skandalen än män.
Det finns eventuella demokratiska konsekvenser av studieresultaten:
- Medierna kan påverka vår syn på män och kvinnor i politiken.
- Mediernas unika ställning som informationskanaler gör det extra viktigt att nyhetsförmedlingen inte gör någon skillnad mellan kvinnor och män.
- Slutligen får medierna en ansvarsutkrävandemakt som ytterst är förbehållen väljarna.
Det kan även finnas representativitetsproblem i hur medier rapporterar:
- Människor väljer att inte engagera sig i politiken och detta blir ett hinder till kvinnlig representation.
- Politiken riskerar att tappa dimensioner
Kommer vi bara att få proffspolitiker i framtiden eller kommer folk att kunna gå in och ur politiken genom livet. Många av dessa frågor kommer att påverkas av medierapporteringen.
När det kommer till de politiska journalisternas kön och om de rapporterar olika när det kommer till politiska skandaler så kan inte Tobias Bromander se sådana skillnader i sin forskning.
Bromander kommer att disputera under hösten på Linnéuniversitetet (preliminärt i oktober eller november, datum är ännu ej satt).
