Med lite drygt två år kvar till valet 2014 har partierna börjat rusta sina organisationer för valrörelse och samlar styrkorna för kampen om väljarnas gunst. Magasinet Neo har kartlagt ett antal av alliansens nyckelspelare – doldisar som kläcker idéer och som har partiledarnas öra.
I moderaterna dominerar förstås [[Fredrik Reinfeldt]] och [[Anders Borg]] återvalsarbetet. En viktig roll har givetvis även [[Per Schlingmann]], som nu blir chefsstrateg på det moderata partikansliet. Tillsammans med partisekreterare [[Kent Persson]] kommer han leda partiets strategi- och planeringsarbetet inför valen 2014. Andra tunga moderata politiker som enligt Neo är viktiga i arbetet är [[Ulf Kristersson]] och gruppledaren [[Anna Kinberg Batra]].
Bland doldisarna i gruppen finns biträdande partisekreterare [[Gunilla Sjöberg]] (håller i all insamling om data kring opinionen), [[Mattias Keresztesi]] (projektledare i partiets politiska stab, den som ansvarat för direktiven till de viktiga arbetsgrupperna), [[Niklas Wykman]] (tidigare MUF-ordförande, skrev de nya moderaternas allmänt betraktat ganska misslyckade idéprogram och jobbar för Borg på finansdepartementet), [[Hedvig Anderson]] (partiets kommunikationschef) och [[Roberta Alenius]] (Reinfeldts presschef).
Neo nämner även [[Gunnar Strömmer]] (tidigare MUF-ordförande, jurist med bakgrund på Centrum för rättvisa, nu i partiets arbetsgrupp för rättsfrågor) som tänkbar justitieministerkandidat – och konstaterar samtidigt att populära riksdagsledamoten [[Maria Abrahamsson]] inte fått plats i någon av moderaternas nio arbetsgrupper.
I folkpartiet omger sig [[Jan Björklund]] med nyckelpersoner som stabschef [[Johan Britz]] (beskrivs av Neo som fp:s motsvarighet till Schlingmann; koll på siffror och statistik – inget kommuniceras utan att gå genom honom), [[Helena Dyrssen]] (statssekreterare på samordningskansliet, ledde den äntringsstyrka av tjänstemän som planerade maktövertagandet inför valet 2006), [[Christer Nylander]] (kulturpolitisk profil som leder arbetet med ett nytt partiprogram) och riksdagsledamot [[Carl B Hamilton]] (ekonomiprofessor med fri roll inom fp).
I den inre kretsen listas också [[Erik Ullenhag]], som utpekas som Björklunds kronprins. Här finns även en tänkbar utmanare om partiledarposten när det kan komma att bli aktuellt: [[Birgitta Ohlsson]].
Värt att notera är att partisekreterare [[Nina Larsson]] inte nämns i Neo-artikeln.
Centerpartiets [[Annie Lööf]] tycks vara partiledaren med det största entouraget. Nära henne uppges partisekreteraren [[Michael Arthursson]] (”nyckelperson i idéarbetet”), politiskt sakkunnige [[Magnus Andersson]] (”Lööfs strateg”), riksdagsledamot [[Fredrick Federley]] (”betydelsefull för partiets liberala falang”), Stockholmspolitikern [[Per Ankersjö]] (”leder arbetet med nytt partiprogram”) och CUF-ordförande [[Hanna Wagenius]] (”förkärlek för ‘extrema’ liberala frågor”) stå.
Andra viktiga personer runt Lööf som nämns i Neo är hennes statssekreterare [[Håkan Ekengren]] (”gedigen näringslivserfaremhet och tillhör den pragmatiska falangen”), Stockholmslandstingsrådet [[Gustav Andersson]] (”något av ‘idol’ för centerstudenterna och bildade klassiska liberaler”) samt f d riksdagsledamoten [[Håkan Larsson]] (”viktigaste av eko-humanisterna som representerar ‘gamla Centern’”). Som joker i kortleken nämns partiets första vice ordförande och riksdagsgruppledare [[Anders W Jonsson]] (”lutar mer åt den kommunitära falangen men har god kontakt med den liberala”); sägs ha stort inflytande i centerpartiet genom resor och medlemsträffar.
Tidningen tar även upp två ”talanger”: [[Karl Malmqvist]] (”Ses av CUF som ‘en ny [[Johan Norberg]]’”) och [[Emil Källström]] (”Kopplar ihop ‘gamla C’ och socialliberala falangen”). Påverkar centerpartiet och Annie Lööf utifrån sägs Företagarnas vd [[Elisabeth Thand Ringqvist]] (”Jobbade nära [[Maud Olofsson]]”) och Fores dito [[Martin Ådahl]] (”Talar ofta i Centersammanhang och Fores rapporter används som underlag av partiet”) göra.
Den närmaste kretsen kring kristdemokraternas [[Göran Hägglund]] utgörs enligt Neo av män: [[Jakob Forssmed]] (”Har Hägglunds fulla förtroende” och ”den ende i den inre kretsen från vänsterfalangen”), stabschefen [[Martin Kits]] (”ingen ideolog men har stort inflytande bakom kulisserna”), talskrivare [[Fredrik Haage]] (som Makthavare.se har uppmärksammat tidigare), presschefen [[Johan Ingerö]] (med bakgrund som folkpartist, inflytelserik bloggare och skribent), politiskt sakkunnige [[Charlie Weimers]] (tidigare KDU-ordförande, bakgrund inom nätverket Engelbrekt – som han senare tagit avstånd ifrån; ”inflytelserik inom den konservativa falangen”), samt politikutvecklingschef [[Joakim Pettersson]] (nationalekonom som tidigare bl a jobbat på HUI och Riksförsäkringsverket; var med och tog fram kd:s familjepolitiska program).
Även för kristdemokraterna räknar tidningen upp två ”talanger” av betydelse: Uppsalapolitikern [[Ebba Busch]] (”en konservativ högprofilerad kristdemokrat på en viktig post” – bedöms ha politisk framtid trots att hon tillsammans med [[Mats Odell]] i höstas utmanade Hägglund om ledarskapet i partiet) och KDU-ordföranden [[Aron Modig]] (”en viktig symbol som öppet konservativ”). Bedöms kunna påverka kd utifrån gör Timbro-anknutne skribenten och debattören [[Roland Poirier Martinsson]] (”en viktig inspirationskälla i kd:s idéarbete”) och SvD:s politiske chefredaktör [[PJ Anders Linder]] (”anses spela en viktig roll bland tongivande kd-aktiva”).
”På väg ut” sägs dock Lidingöpolitikern [[Jessica Nyberg]] vara. Grundare av nätverket Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet – för ett förändrat kd. Till skillnad från Ebba Busch tycks Nybergs politiska framtid i kd vara äventyrad efter ställningstagandet för Odell.
Så. En lång lista namn. En hel del kända. Andra doldisar. Gemensamt har de att de alla är politiska makthavare med stort inflytande. Om det räcker till för att säkra en tredje valseger i rad för alliansen återstår att se.
