De sista dagarna inför presidentvalet här i Frankrike innebär hårda ord och anklagelser. Efter den första valomgången för två veckor sedan gäller det för de båda finalkandidaterna, sittande presidenten Nicolas Sarkozy och hans utmanare Françoise Hollande att fånga in de väljare vars kandidater förlorade i första omgången. Det är en stor anledning till det höga tonläget mellan kandidaterna. De måste nå dem som egentligen ville ha någon annan som Frankrikes president.
I går såg jag en halvt nedriven affisch med porträtt på den kandidat som kom på tredje plats i den första valomgången. Hon såg ut som en förlorare där hon hängde, på snedden, skrynklig av skyfallen häromdagen och sedan blekt av solen som nu generöst lyser över Provence. Högerpopulisten Marine Le Pen gick inte till slutomgången i presidentvalet, vilket ingen heller hade trott att hon skulle göra. Men hennes betydelse för utgången av söndagens val är ändå mycket stor. Hon påverkar både valdebattens innehåll och dess tonläge.
Efter första valomgången var den allmänna uppfattningen att den av de två kandidaterna som Marine lePen uppmanade sina sympatisörer att rösta på i slutomgången skulle ha stora chanser att vinna. Men när LePen i veckan skulle lämna besked, blev beskedet att hon inte kunde rekommendera någon eftersom hon anser att båda är så usla. Därmed blev valutgången lite mer oviss – även om Françoise Hollande fortfarande är den solklara favoriten som vinner i alla opinionsmätningar.
För att attrahera de 6,5 miljoner väljare som i första valomgången röstade på Le Pen låter både Hollande och Sarkozy allt mer nationalistiska på sina valmöten. Men många av Front Nationals väljare väntas röstskolka på söndag eftersom de liksom Marine Le Pen avskyr och föraktar president Sarkozy, och också är tveksamma inför socialisten Hollande.
I den enda tv-duellen inför den andra valomgången mellan de både häromkvällen var anklagelserna hårda. Det brukar vara en fördel att vara sittande president, men Nicolas Sarkozy har haft en tuff valrörelse. Inte blev den lättare heller av nya medieuppgifter om att Sarkozy i sin förra valrörelse fått 50 miljoner euro i stöd från Muammar Gaddafi, då Libyens president.
På min bilruta satt i går en valbroschyr för Sarkozy. ”Mina förslag för ett starkt och rättvist Frankrike” – 18 punkter av det vanliga slaget om bättre skola, fler jobb, bättre polisväsende och så vidare. Broschyren innehöll också en bild på mannen som vill bli omvald. Han såg allvarlig, men vänlig ut.
Knappast någon här verkar tro att han kommer att klara det. På söndag kväll får vi veta.
