Minns ni bilderna på de glada partiledarna från Högfors och Bankeryd? Eller de muntra minerna i öppna tågfönster på Centralen när det var dags för alliansturné?
Alliansen fyra partiledare finns på bilder tillsammans nu också. Men de verkar inte ha riktigt lika lätt för att le. Det kostar på att vara i allians. [[Fredrik Reinfeldt]] ser som vanligt naturligt ledsen ut. Men inombords är han säkert gladast. Det går trots de senaste opinionsmätningarna väldigt bra för moderaterna. Om de tre andras leenden har stelnat är det inte så konstigt. De har ingen anledning att se glada ut.
Det var annorlunda 2006 och 2010. Under sin första mandatperiod lade alliansregeringen fram en rad propositioner som de förberett före valet. De klubbades igenom och blev verklighet i riksdagen. Jobbskatteavdrag, skolreformer, förändrad sjukförsäkring, a-kassa och RUT-avdrag. Regeringen sprutade ur sig förslag.
Men sedan kom problemen. Reinfeldt leder efter valet 2010 en minoritetsregering. Sverigedemokraterna är en oförutsägbar bricka i maktspelet.
Det har också blivit glesare mellan regeringsförslagen. Aviserade propositioner har anmärkningsvärt ofta uteblivit. Regeringen skyller – som regeringar brukar göra – på lagtekniska problem. Lite kan det väl ligga i detta, inte minst med tanke på att reformer inte fungerat som det var tänkt och ska ses över. Men en viktig orsak till att reformarbetet stagnerat är också att oenigheten mellan regeringens partier blir mer svårhanterlig i motgång.
Att det finns betydande politiska skillnader mellan de fyra regeringspartierna har inte behövt hanteras så länge alliansen haft framgång och oppositionens misslyckanden dominerat nyhetsflödet. Men nu kan de inte längre sätta sin lit till [[Håkan Juholt|Juholt]]. Och allianspartierna kan inte heller räkna med att de rödgröna en gång till, som i april-maj 2010, schabblar bort en given valseger.
Nu måste både moderaterna och de tre stödpartierna, egentligen för första gången, hantera de sakpolitiska spänningar och den konkurrens om väljare som finns inom alliansen.
Och då räcker det inte att le. Man måste leverera också.
