Supertisdagen i de amerikanska primärvalen är avklarad. Väljare i 10 delstater gick under supertisdagen till valurnorna för att fördela 416 delegater. [[Sven Wennerström]] skriver om hur Mitt Romneys väg mot nomineringen överskuggas av missnöjet med ett svagt startfält.
Resultatet blev det förväntade: Romney vann tillräckligt många delegater för att stärka bilden av att han är den oundvikliga kandidaten. Santorum gjorde tillräckligt bra ifrån sig för att motivera att stanna kvar i racet ett tag till och Gingrich satsar på södern efter vinsten i hemstaten Georgia. Paul fortsätter oförtrutet.
Det bestående intrycket så här långt i kampanjen är att det är ett svagt republikanskt fält som gör upp om nomineringen. Bland kandidaterna är det bara Mitt Romney som har en fungerande kampanjorganisation och en rimlig chans att slå Obama. Trots det har han märkligt svårt att entusiasmera väljarna och komma till ett avslut i primärvalen.
Primärvalsväljarna är generellt sett mindre nöjda med uppställningen i år jämfört med för fyra år sedan och förtroendet för kandidaternas är lågt, både bland de som säger sig vara republikaner och framför allt bland oberoende väljare. Valdeltagandet sjunker på flera håll.
Delvis är det självförvållat, med en stor andel negativa annonser. Mer än hälften av annonspengarna har gått till negativa annonser i år, jämfört med bara sex procent vid samma tidpunkt för fyra år sedan.
Dessutom förstärks bilden av ett svagt fält av att det tycks finnas ett republikanskt dream team som väntar i kulisserna. Starka namn som Mitch Daniels, Jeb Bush och Chris Christie har av olika anledningar inte velat ge sig in i matchen. Hur starka dessa namn egentligen är låter jag vara osagt. Även Rick Perry sågs som en stark kandidat – ända till han öppnade munnen i debatterna.
Det allmänna missnöjet med kandidaterna som opinionsundersökningarna visar på kanaliseras också av företrädare för partiet och av konservativa kommentatorer. Maines republikanske guvernör Paul LePage har sagt att han är så besviken på kandidaternas insatser – framför allt i debatterna – att han anser att partiet bör leta efter någon helt annan. Inflytelserika konservativa kolumnisten George Will säger att det är dags att ge upp presidentvalet och koncentrera krafterna på kongressvalen.
Är loppet redan kört för den kandidat som republikanerna till slut nominerar? Sannolikt inte. Ett nytt val betyder nya förutsättningar. Attackerna kommer att falla i glömska och mycket kan hända i omvärlden som påverkar debatten. Men utan tvekan har Obama fått i vart fall ett litet försprång hos viktiga väljargrupper som alieneras av det republikanska primärvalen.
Just nu tyder allt på en jämn och hård kamp i höst mellan Obama och Romney.
* * *
Sven Wennerström är PR-konsult bosatt i Washington DC. Specialintresse i amerikansk politik och har arbetat i flera amerikanska valkampanjer. Finns på Twitter som @svenwennerstrom.
