Håller [[Stefan Löfven]] på att göra en reinfeldtare? Kanske en reinfeldtare med skruv? Och vad gör då [[Fredrik Reinfeldt]]?
Alla svaren kommer inte genast. Men visst är det lätt att se likheter mellan lanseringen av Nya Moderaterna på partistämman i Örebro 2005 och det arbete Stefan Löfven inlett.
När nya moderaterna skapades skedde det på många olika plan och sätt. Med buller och bång på partistämman i Örebro 2005. Mer i det tysta hände något annat. Reinfeldt knöt till sig ett antal erfarna, kompetenta, högutbildade men – för de flesta svenskar – helt okända personer. De syntes inte så mycket utåt, men de var oerhört viktiga för den omdaning som partiet gick igenom framför allt i den ekonomiska politiken. De gick vidare till verkligt inflytelserika jobb i regeringskansliet efter valsegern 2006.
Nu har Stefan Löfven presenterat sitt lag och nog har han knutit till sig ett antal erfarna, kompetenta, högutbildade men, för de flesta svenskar, totalt okända personer. Till skillnad från Reinfeldt visade han också upp dem. Hans beslut att låta fackekonomen Magdalena Andersson ta duellen med [[Anders Borg]] är ett brott mot vedertagen ordning och tradition i partiet. Aldrig förr har socialdemokraterna gått till val med en finansministerkandidat utan en stabil plattform i parti och riksdagsgrupp.
Reinfeldt valde på samma sätt Borg i stället för någon av de erfarna riksdagsledamöterna. Borg symboliserade ”de nya moderaterna”. Jag anar att Löfven har en liknande tanke. Om han själv ska vinna tillbaka det ideologiska LO-folket från soffan, moderaterna och SD måste partiet, ”nya socialdemokraterna”, också ha en tuff och rak förnuftsekonom som säger saker som medelklassen, inklusive stora delar av LO-kollektivet, tar till sig.
Någon sådan person fanns inte på den allt mer tättbesatta gumm- och gubbhyllan i riksdagsgruppen.
Reinfeldts många kritiker i partiet tystnade eller bytte åsikt med de nya moderaternas framgångar. Han kunde inte längre kritiseras. Efter fem och ett halvt års regerande kommer nu tecken på att kritikerna börjar vantrivas med att bara sitta på första bänk och applådera.
I de tre små allianspartierna växer behovet av att få tränga sig högst upp på prispallen, där moderatledaren hittills fått vara en solitär.
Löfven har nu fördelen att få starta från noll, eller lite lägre. Därför kan ingen riktig socialdemokrat i dag anständigtvis kritisera honom eller hans beslut på ett bra tag.
I bästa fall blir väljarna vinnarna, när partipolitiken nu äntligen blir en del av den konkurrensutsatta sektorn igen.
