När [[Jonas Sjöstedt]] i går valdes till ny partiledare för vänsterpartiet var det många medlemmar som jublade högt samtidigt som det även fanns de som hellre hade sett [[Rossana Dinamarca]] som ny partiledare. Men när partikollegorna skulle argumentera för respektive kandidat noterade Makthavare.se ett intressant samband.
De vänsterpartister som under gårdagens pläderingar talade för Dinamarca argumenterade att hon som kvinna, invandrare och småbarnsmamma var en viktig förebild för andra i samma situation. De ombud som istället talade för Jonas Sjöstedt istället tryckte på att han är medial, duktig på att debattera och har ledaregenskaper.
Är det slumpen som ligger bakom att Dinamarca, vare sig hon vill eller ej, fick representera ett antal konstanta minoritetsfaktorer samtidigt som Sjöstedt, den vanlige vite mannen i 50-årsåldern, istället fick sin kompetens framlyft av partikollegorna? Rossana Dinamarca presenterades som en symbol, Jonas Sjöstedt som en kompetent partiledare.
Dinamarca besitter även hon många egenskaper som gör henne till en kompetent politiker, kanske även en framtida partiledare för vänsterpartiet. Men de här egenskaperna glömdes tydligen bort av hennes partikollegor, som så gärna hade sett symbolen Dinamarca som sin partiledare.
Kanske kan Rossana Dinamarcas anhängare lära sig något av detta och se förbi symbolvärdet nästa gång hon är på tapeten i ett partiledarval?
