Är det fler än jag som börjar fundera på om [[Mona Sahlin]] kanske hade ett ganska stort stöd i sitt parti trots allt? Jag menar, om man jämför med [[Håkan Juholt]] alltså.
Jag bedömer numera kritiken mot Sahlin som tämligen modest. I alla fall den del av den som kom ut till allmänheten. Den uppfattningen hade jag inte förut. Då tyckte jag hon var den mest mobbade partiledare som någonsin trampat riksdagens korridorer.
Men nu verkar Juholt ha det etter värre. Visserligen tycker det trogna fotfolkets glesnande led att det mesta är medias fel. Det allvarliga för Juholt är att de arga kritikerna befinner sig mycket högt upp i partihierarkin.
Senaste exemplet är – efter alla dem jag inte behöver upprepa här – kommunalrådet och partistyrelseledamoten [[Anders Johansson|Anders Johanssons]] sms till ett antal partivänner efter Ekots lördagsintervju.
Sms:et är skarpt kritiskt mot Juholts insats i lördagsintervjun. Sådana sms har säkert skickats efter andra partiledare och ministrars mindre lyckade framträdanden tidigare. Men det som gör det exceptionellt är inte den totala sågningen av partiledare utan att någon – avsändaren eller mottagare – läckt innehållet till media.
Det visar hur allvarlig sprickan inom socialdemokratin är. Och den handlar inte så mycket om Juholts person som man skulle kunna tro utan mycket mer om de båda politiska falangerna i partiet. Juholt tonade i lördagsintervjun ned sin vanliga vänsterretorik – och då blev det just inget kvar! Vilket noterades av högerkantens Anders Johansson.
Så vad vi ser här är alltså återigen kampen mellan höger och vänster. Vad Håkan Juholt måste tatuera in på bringan är Håll ihop partiet! Det är varje socialdemokratisk partiledares främsta uppgift. Och att vinna val förstås.
