Hur ska journalistiken i framtiden finansieras? Det var temat för ett seminarium som Institutet för mediestudier höll i förmiddags på bokmässan.
[[Hanna Stjärne]] är journalist, tidigare framtidsutredare på Sveriges Radio och just nu i karantän på väg mot sitt nya jobb som vd för mediehuset UNT är en av medförfattarna till boken Vem betalar journalistiken? som ges ut av Institutet för mediestudier.
Hanna Stjärne berättar att räckvidden för nyheter på nätet och i mobiltelefon ökar med galopperande hastighet medan betalningsmodellerna och betalningsvilja inte hänger med. Boken säger sig inte ge några svar men vill ställa frågor och öka medvetenheten kring frågorna om journalistikens värde för både medborgare, journalister och ägare.
Hur mäter man till exempel nyttovärde gentemot ekonomiskt värde och vad är journalistisk kvalitet och hur höjer vi värdet för alla intressenter?
Sättet vi konsumerar medier på förändras i extrem fart. I våras, när boken Vem betalar för journalistiken? trycktes hade Aftonbladet 800 000 unika besökare i mobilen per vecka. I dag är siffran 1,2 miljoner. Det är mer än SR:s hela webbsida. Men de stora intäkterna finns fortfarande i print.
Framtidens medier är inte ett paket som levereras med morgontidningen eller halv åtta på kvällen. Framtidens mediekonsumtion pågår i ett ständigt ökande flöde.
Hanna Stjärne tror att hastigheten nog inte någonsin kommer gå långsammare än det gör i dag, snarare tvärtom. Vi har tillgång till nyheter och är online hela tiden och detta slår igenom nu i breda grupper. Beteendet förändras snabbt.
Facebook har 350 miljoner mobila användare varje månad och en halv miljard besökare varje dag på sajten enligt Hanna Stjärne. Detta innebär nya marknadsandelar och nya möjligheter för annonsörer.
En annan aspekt som det snabba medieförändringen påverkar är åsiktsbildningen i samhället och hur demokratin kommer att se ut i framtiden när inte media är den huvudsakliga bäraren av folkets röst. Där medierna tidigare haft ensamrätt kan i dag vem som helst interagera och publicera själva.
Boken tar också bland annat upp TV8 in en fallstudie. På TV8 har man under de senaste åren experimenterat med möjligheter att nå lönsamhet för kvalitetsjournalistik, bland annat genom att hitta olika samarbetspartners.
Även om boken inte ger några konkreta svar på hur journalistiken ska finanseras bidrar den med intressanta aspekter i den ständigt pågående diskussionen i ämnet.
