Under årets pridefestival deltar ett flertal afrikanska hbtq-aktivister som är här inom ramen för ett samarbete mellan Stockholm Pride, RFSL och Utrikesförvaltningen. Syftet är att belysa den mycket allvarliga situation som råder för hbtq-personer i regionen och sätta fokus på det svenska arbetet för att främja mänskliga rättigheter utomlands.
- Förra året började vi i liten skala genom att några aktivister från Zambia deltog i festivalen, och i år har vi utökat genom att fler svenska ambassader i de länder där homosexualitet är kriminaliserat deltar i samarbetet, säger [[Andrea Bergström]], internationell samordnare för Stockholm Pride.
- Det finns tre huvudsakliga anledningar till detta samarbetet, fortsätter hon. För det första vill vi ge aktivisterna upplevelsen av att vara här och möjligheten att skapa sig en plattform och att nätverka. För det andra vill vi kunna nå ut med förstahandsinformation till beslutsfattare och allmänhet om hur förhållandena för hbt-personer faktiskt ser ut i dessa länder. För det tredje bidrar detta projekt till att kontakt etableras mellan dessa aktivister och de svenska ambassaderna i dessa länder. Förhoppningsvis kommer detta samarbete att kunna leva vidare utifrån detta.
- Vi vill självklart ge så många som möjligt möjlighet att delta i vår fantastiska festival och hoppas att vi inför nästa år kommer kunna hitta en samordnad finansieringslösning, säger Andrea Bergström.
Rent konkret innebär årets satsning på internationell solidaritet, utöver den gästande gruppen afrikanska aktivister, en rad olika programpunkter i festivalens internationella tält, ett seminarium med fokus på frågorna samt den solidaritetsgala som ägde rum under fredagskvällen.
Stockholm Pride bedriver sedan flera år ett solidaritetsarbete för att stödja pridefestivaler utanför Sverige. Pengar för ändamålet samlas i Stockholm Prides internationella solidaritetsfond och i år skänks pengar till Queerkulturfestivalen i S:t Petersburg. Det globala solidaritetsarbetet är viktigt för festivalen menar Stockholm Prides ordförande [[Pär Wiktorsson]].
- Stockholm Pride är en del i en global rörelse av pridefestivaler som alla kämpar för gruppernas rättigheter. Vi måste göra vad vi kan för att solidarisera oss med de som verkar under svårare omständigheter. Därför hoppas vi också att detta samarbete kan fortsätta framöver och att vi kan fortsätta att stärka upp vårt solidaritetsarbete, säger han.
Makthavare.se har pratat med två av aktivisterna som är på plats i Stockholm. Gina Tibinvane från Namibia arbetar för organisationen Out Right Namibia som är en organisation med brett fokus på mänskliga rättigheter. Hon beskriver situationen för hbt-personer i Namibia som bättre än i många andra afrikanska länder men fortfarande långt ifrån bra. En så kallad sodomilag förbjuder analsex mellan män men ytterligare förbud finns inte i lagen. Dessutom finns det ett starkt skydd för människors rätt till privatliv. Landets ledare ger dock tyvärr ofta uttryck för homofobi genom att uttrycka sig nedlåtande och hatiskt vilket skapar rädsla och ökade säkerhetsrisker för hbt-personer.
Miles Tanhira kommer från Zimbabwe och arbetar för GALZ – Gay and Lesbians of Zimbabwe. Han berättar att den zimbabwiska sodomilagen ändrades 2006 från att bara förbjuda analsex mellan män till att numer förbjuda all fysisk kontakt. Och även om det bara är själva den sexuella handlingen som är förbjuden så finns det många andra sätt att göra livet svårt för hbt-personer i det zimbabwiska samhället.
På frågan om hur situationen ser ut för män respektive för kvinnor säger Miles Tanhire att det rent juridisk situationen för män är värre men att det samtidigt finns så många andra delar av det zimbabwiska livet som är svårare för kvinnor vilket också påverkar.
Båda anser att samarbetet med Stockholm Pride och RFSL är mycket bra både för deras respektive organisationer och för dem själva.
- Att komma hit har både varit trevligt och lärorikt för mig. Allt är så annorlunda från där jag kommer ifrån – här firar vi Pride medan hemma är det mer politiskt. Jag har lärt mig mycket från alla deltagare i vår grupp och våra berättelser är ofta väldigt lika men ändå olika, säger Gina Tibinvane.
För Miles Tanhire är det viktigaste med deltagandet under Stockholm Pride att nätverka med andra aktivister för att kunna utbyta idéer och kunna nå ut med sina frågor ännu bättre.
- Här kan jag dessutom vara mig själv. Min existens är inte kriminaliserad utan jag är fri, säger Miles Tanhire.
Trots allt tal om öppenhet och vikten av inte behöva dölja sin sexuella läggning menar Gina Tibivane att det ibland är bättre för hbt-personer i Namibia att stanna i garderoben.
- Man ska inte komma ut så länge man är beroende av sina föräldrar eftersom man då riskerar att bli utkastad och hamna i ett ännu sämre läge, utan det är bättre att först se till att man kan försörja sig själv, säger Gina Tibivane.
Trots säkerhetsrisken och bisten på kortsiktiga framsteg menar hon att det är värt den kraft hon lägger ner i arbetet.
- Det är värt det för att jag i framtiden kommer att kunna veta att jag varit en del i de beslut som gynnar kommande generationer. Jag gör inte detta för mig själv utan för framtiden.
