Almedalsveckan som forum för möten mellan beslutsfattare, lobbyister, aktivister och engagerade medborgare riskerar hotas om inte något händer. Förändra eller dö, vad budskapet vid ABF:s seminarium om vems Almedalsveckan egentligen är.
Seminarium: Vems Almedalen?
Arrangör: ABF
Plats: Hamnplan 5
Publik: c:a 60
Moderator: [[Peter Gustafsson]], kulturansvarig ABF
Budskap: Att fler och fler organisationer upplever att de inte har råd att vara Almedalen är inte bara ett demokratiskt problem, det riskerar att hota hela Almedalsveckan.
Citatet: ”Om ABF försvinner för att det blir för dyrt, blir det omöjligt för Bil Sweden att vara kvar också för då blir det bara en företagsmässa.” – Peter Gustavsson
Diskussionen om vad Almedalsveckan är och borde vara uppkommer varje år strax efter att Riksmötet avslutats och veckan är den egentligt enda större politiska händelse innan det drar igång igen. I takt med att veckan växer och sammansättningen på arrangörerna förskjutits från politiska partier till företag och andra lobbyorganisationer har denna diskussion intensifierats.
Inför årets Almedalsvecka lät ABF frilansjournalisten [[Kent Werne]] göra engenomgång av kalendariet för veckan, för att se vilka aktörer som dominerar. Som redan konstaterats på flera håll inför veckan, bekräftades bilden att företag och andra näringslivsorganisationer dominerar veckan. Men de är inte så dominanta som debatten ger vid handen. 34% av aktörerna och 30% av seminarierna kan på olika sätt härledas till näringslivet. Detta ska jämföras med den civila samhället, inklusive fackföreningsrörelsen och folkbildningsorganisationer, som utgör 31% av aktörerna och 30% av seminarierna.
Även myndigheters och andra offentliga aktörers närvaro under Almedalsveckan har varit uppe på agendan, inte minst genom Dagens Nyheters granskning i helgen. Dessa offentliga aktörer utgör 22% av såväl aktörer som seminarierna. Utöver dessa större grupper finns partier, medier och mer svårplacerade organisationer.
Dock, vilket betonades i den efterföljande diskussionen, går det inte att jämställa stort genomslag i kalendariet med stort genomslag på den politiska agendan. Även om partierna knappt arrangerar egna seminarier, får de stort genomslag genom talen kring vilket veckan kretsar. Och när man går runt i Visby är det lätt att tro att näringslivets dominans är än större, då de markerar sin närvaro på andra sätt.
Men det finns även andra problem med hur Almedalsveckan fungerar, vilket ABF:s förbundssekreterare [[Annika Nilsson]] påpekade. Inte minst att nästan alla punkter handlar om att prata om arbetslösa, sjuka, studenter eller vad det kan vara och inte att arrangörerna låter dessa grupper själva prata och agera. Hon menade att detta kunde vara en inriktning på vilket ABF:s eget utvecklingsarbete kunde ta sig.
Hur ska då veckan förändras? Samtliga deltagare var överens om att det behövdes fler typer av aktörer och mer öppenhet under veckan, men att de höga priserna på lokaler stod i vägen för detta. Samtidigt visar den så kallade Alternativveckan att det inte är omöjligt att klara sig på en liten budget. [[Jobjörn Folkesson]] från samordningsgruppen sa att de genomför sina ungefär 30 arrangemang med en totalbudget på 20.000 kronor.
[[Tobias Smedberg]] från Agenda PR berättade att de inför denna vecka hyrt lokaler som de sedan lånar ut till andra, som inte har råd. Kanske detta är något som fler borde göra om Almedalsveckan ens ska överleva som institution.
- Om ABF försvinner för att det blir för dyrt, blir det omöjligt för Bil Sweden att vara kvar också för då blir det bara en företagsmässa, sa Peter Gustavsson i vad som drog minnet till [[Fredrik Reinfeldt|Fredrik Reinfeldts]] förändra eller dö-budskap till moderata kommunpolitiker.
