Mig veterligen har ingen tidigare färsk (s)-ledare i landstinget i Stockholm gjort sådan braksuccé på nya jobbet som [[Ilija Batljan]]. En succé som ledde till att han möttes med stående ovationer på en kombinerad överläggning och räkkryssning med landstingets socialdemokratiska fullmäktigeledamöter. Ändå väljer han att lämna skutan. Varför?
När jag intervjuade dåvarande stjärnskottet i Nynäshamns kommunalpolitik samma kväll som han utnämnts till en av Sveriges supertalanger av Veckans Affärer år 2009, förklarade han varför han valde att lämna kommunpolitiken till förmån för landstinget: ”Jag har haft ett fantastiskt jobb i Nynäshamn i fem år och en viktig del i ledarskapet är att skapa möjligheter för andra människor att utvecklas och komma fram. Det andra är att jag fortfarande funderar på vad jag ska bli när jag blir stor, och då kan det vara så att jag får ett uppdrag i landstinget eller så går jag till näringslivet eller så startar jag eget.”
Kanske har vi fått svaret på vad det är han ska göra när han blir stor? VD i fastighetsbranschen, för ett bolag i gränslandet mellan det privata näringslivet och den offentliga ägaren i form av fjärde ap-fonden.
Fast det är knappast sanningen. Den ligger rimligtvis närmare ett annat av de svar han gav: ”Det är otroligt viktigt att vara en entreprenör i själ och hjärta, och det gäller nog för alla som är placerade på den här listan. Man måste öppna nya vägar och våga göra nya saker och våga jobba på ett annat sätt än man normalt sett annars gör. Det finns många likheter mellan att göra ett bra arbete i politiken och att vara en bra entreprenör.”
När Batljan klev in i rollen som oppositionsledare i landstinget hände det saker ganska så omgående. Som alla skickliga politiker letade han efter en fråga att söka urskiljande strid i, och då en strid som han rimligtvis kunde vinna. Han hittade den i det nya universitetssjukhuset Karolinska. Ett bygge i storleksordningen 60-70 miljarder kronor (inklusive mångåriga hyreskostnader), lite beroende på hur man räknar och vilka kostnader som tas med i kalkylen.
Det Batljan blåste till strid om var hur projektet skulle finansieras, och vem som skulle låna upp pengarna som behövdes; landstinget som beställare eller Skanska som byggherre? Om det ville Batljan ha ett ord med i laget. Något som det dåvarande moderata finanslandstingsrådet [[Catharina Elmsäter-Svärd]] snart blev varse, men inte förmådde hantera.
Makthavare.se har talat med personer med inblick i vad som egentligen hände under striden mellan Batljan och Elmsäter-Svärd om finansieringsmodellen för jättebygget. Och den samlade bilden är klar. Elmsäter-Svärd och hennes politiska stab blev i det närmaste överrumplade av Batljans hårda kritik av finansupplägget. Den moderata landstingsledningen visste helt enkelt inte hur de skulle tackla kritiken och den mediala uppmärksamheten. Kritiken fick stort medialt genomslag och väckte nervositet hos såväl de moderata partistrategerna i Rosenbad, som hos Skanskas ledning som såg stora politiska risker torna upp sig vid en eventuell socialdemokratisk valseger i landstinget hösten 2010.
Därför ledde Batljans kritik till att både Rosenbad och Skanska började agera på varsitt håll, men oberoende av varandra. Den moderata partiledningen, som inte ville riskera att framstå som ansvarslös med skattebetalarnas pengar inför valet, satte enligt uppgift till Makthavare.se mycket hård press på Elmsäter-Svärd och gav henne helt enkelt det raka beskedet att hon antingen desarmerade den känsliga frågan innan valrörelsen drog igång på allvar eller så fick hon räkna med att söka sig ett nytt jobb.
Skanska å sin sida kartlade hur Ilija Batljan var som person och politiker och hur han rattat Nynäshamn i sin egenskap av kommunstyrelsens ordförande. Resultatet av den kartläggningen gav vid handen att Batljan är en utpräglad doer, en politisk entreprenör som valt att engagera sig i kommunpolitiken för att han personligen vill åstadkomma resultat och genom egna insatser kunna visa att han gjort skillnad. Det ledde till att Ilija Batljan omgående inbjöds till en träff med Skanskas koncernchef, där han öppet och ödmjukt bad om Batljans hjälp med att lösa den kniviga situation som uppstått. Ett erbjudande som en doer som Batljan vare sig ville eller kunde tacka nej till.
Kanske fick Batljan mersmak efter detta morgonmöte med chefen för den multinationella byggjätten? Kanske är det därför han nu valt att tacka ja till vd-jobbet för bostadsbolaget Dombron? Och kanske var det som tack för att Elmsäter-Svärd till slut skärpte till sig och tog tag i finansieringsfrågan för nya Karolinska som hon fick jobbet som infrastrukturminister efter valet? I vilket fall som helst är det faktum att socialdemokraterna nu förlorar ett av sina stora stjärnskott till näringslivet inte förvånande. Före valet, när det fortfarande fanns en rimlig chans att han skulle kunna bli finanslandstingsråd, valde han att tacka nej till regeringens erbjudande om ett internationellt toppjobb på WHO. Men så kom valförlusten, och att harva i opposition är inget för en doer som Batljan. Inte ens då han är politikern som fick stående ovationer av sin fullmäktigegrupp efter att för dem ha dragit ärendet om Karolinskas finansiering och det som framställdes som en rejäl seger över den moderata landstingsledningen i striden om sjukhuset.
Återstår bara att se vad som blir hans huvudsakliga politiska eftermäle: Den framgångsrika tiden som kommunalråd i Nynäshamn där han vitaliserade både kommunen och partiet lokalt, eller det misslyckade butlerutspelet i valrörelsen som han i mångt och mycket fått klä skott för.
