Kommer valet 2010 gå till historien som sociala medier-valet? Det är det väljarna som avgör. Men den svenska väljarkåren är ingen homogen grupp.
Makthavare.se kan i dag presentera resultat från en undersökning kring hur partiernas väljare ser på sociala medier samt hur de vill att deras partier ska synas där.
Under de senaste åren har det spekulerats en hel del huruvida valet 2010 ska komma att bli det val då de sociala medierna får sitt genombrott som kampanjverktyg i svensk politik.
Men de svenska partierna har i mycket olika utsträckning anammat de sociala medierna. Och det finns stora skillnader bland de svenska väljarna i hur de ser på sin egen och sina politikers närvaro på exempelvis Facebook och Twitter.
Det visar en undersökning som pr-byrån Grayling och Novus tagit fram och som Makthavare.se tjuvkikat på.
Socialdemokraternas och moderaternas väljare ser olika ut. Bland (m)-väljare är privatanställda, egenföretagare och höginkomsttagare överrepresenterade och bland (s)-väljare är lågutbildade glesbygdsbor som identifierar sig som arbetare i majoritet. Ändå finns det en hel del beröringspunkter mellan dessa väljare.
De är nämligen nästan lika ointresserade av att se sina politiker på nätet. I gruppen svarande som aldrig säger sig chatta eller blogga är moderaterna största parti. Moderatväljaren utmärker sig också genom att i högre grad än andra väljare skaffa sig information via tv och tidningar. Socialdemokratiska väljare har enligt undersökningen en låg internetprofil och är inte särskilt aktiva i sociala medier och liksom moderaterna läser de sällan nyheter på nätet.
Enligt statsvetaren [[Stig-Björn Ljunggren]], som författat rapporten, är både det socialdemokratiska och det moderata partiets nätnärvaro något av en paradox: man är så stora partier att man måste finnas, synas och kommunicera via sociala medier även de kanske inte når sina väljare där.
Partier som däremot har potential att hitta väljare på nätet är vänsterpartiet och miljöpartiet. Deras väljare använder sociala medier i långt större utsträckning än något annat, de chattar mycket, söker information och nyheter på nätet och anser att politiker bör satsa mer på bloggar i sin kommunikation med väljarna. Intressant är att miljöpartisterna utmärker sig genom att vara kritiska till det egna partiets information och kommunikation på nätet. Miljöpartisterna tenderar också att porrsurfa oftare och mer än några andra väljare.
Kristdemokraternas väljare, tillsammans med Sverigedemokraternas, är de som i klart störst utsträckning kommunicerat med politiker på nätet. För kristdemokraternas del kanske detta kan förklaras med partiledaren [[Göran Hägglund|Göran Hägglunds]] aktivitet i sociala medier. Hägglund var ju tidig med allt från bloggande, till Twitter och Spotify-listor.
Enligt undersökning finns det en koppling mellan hur folk uppfattar partiernas nätnärvaro och de egna sympatierna. (S)-väljare anser att att socialdemokraterna är bäst på nätet och så vidare. Ska man tro Novus och Graylings undersökning så bör partierna i alla fall se till att hålla sina väljare på gått humör genom hög nätaktivtet, uppdaterade sidor och närvarande politiker.
Sociala medier ska, åtminstone i dag, inte användas för att vinna nya väljare utan att hålla kvar och uppmuntra redan existerande sympatisörer.
* * *
Läs rapporten i sin helhet nedan:
