Vilda djur och ungdomar som inte hör regissörens anvisningar? Onyanserat och Makthavare.se recenserar kristdemokraternas valfilm.
Titel: Vi vill ha ett mänskligare Sverige
Regi: Habil regi i den mån det överhuvudtaget har behövts. På filmskolan lär man sig tidigt att barn och djur är det svåraste som finns att regissera. Därför valde regissören till den här filmen att helt enkelt köpa in färdiga bilder på vilda djur och filma ungdomar från håll där de rimligtvis inte kan höra hans regianvisningar. I övrigt är regin och valet av vinklar och färgskala övertydlig och balanserar hela tiden på gränsen till parodin. Valet av ”The Lion Sleeps Tonight” som låt hjälper inte till att ändra på detta faktum.
Manus: Misshandel på öppen gata! Prostitution! Mobbing! Och det har bara gått sex sekunder av filmen! En pensionär har ramlat och ingen hjälper henne upp! Invandrare blir stoppade i krogkön medan Svenne Banan och Svenne Bananette glider förbi som det inte fanns någon morgondag! Blott 12 sekunder har passerat! Ganska så tydligt vad kd vill säga eller? Nja, nu ska faktiskt alla förstå, inte bara ”kultureliten”, så därför används ett klassiskt grepp: korsklippning. Kommer ni ihåg den nazistiska propagandafilmen där man klippte mellan judar i ghettot och råttor? Här används samma teknik när ett lejon som anfaller en zebra korsklipps mot misshandelsscenen. När två kostymgubbar med dollargrin byter sedlar i ett dunkelt konferensrum korsklipps det mot skrikande apor. Men i slutet händer något intressant. En man sitter ensam kvar i ett omklädningsrum. Han visar tydliga tecken på ångest. Vem är han? Är det regissören? Eller är det någon från Verklighetens Folk som har glömt att lägga sin röst på kd? Varför är han så ledsen? Filmen enda gåta hänger kvar i luften när truismen ”Vi vill ha ett mänskligare Sverige” skrivs ut.
Tekniskt genomförande: Ganska så yxigt. De inköpta sekvenserna matchar dåligt med det nyfilmade som förvisso är konsekvent genomfört i snygg gråskala och med hög kontrast därtill, men låtvalet är så sökt och tråkigt att den lägger sig som en våt filt över hela filmen.
Originalitet: Greppet att visa hur man inte vill ha det snarare än fluffiga drömvisioner i pastellfärger är ändå hyfsat originellt om man jämför med övriga filmer vi har sett. Metoden påminner faktiskt lite om det Roy gjorde för sossarna på 1900-talet. Att korsklippa på propagandafilmsmanér är både smaklöst, klumpigt och ett tydligt tecken på att man underskattar sin publik. Man ser framför sig Mr. Bruckheimer nicka och le instämmande.
Slutsats: En, om man bortser från den tekniska bristerna, helt ok genomförd propagandafilm. Men eftersom Jerry Bruckheimer är mån om ytan och att det ska vara snyggt också dras betyget ner en aning. Roy hade möjligtvis gillat det humanistiska budskapet men tyckt att det var simplistiskt genomfört.
Jerry: 3
Roy: 2
Onyanserat: 2
Makthavare.se:s analys
Att växla mellan å ena sidan bilder på djur som verkar otäcka och hotfulla, och å andra sidan människor man vill koppla ihop med djuriskt beteende är – som våra vänner på Onyanserat påpekar – inget nytt. Det har använts i propagandasammanhang flera gånger. I modern tid har greppet bland annat setts i Ronald Reagans kampanj 1984.
Kristdemokraterna anknyter med sin djurfilm till sina valaffischer, där [[Göran Hägglund]] ses stirra olika djur i ögonen – vilket i sin tur ska få en att förstå att kd vill ha ”Ett mänskligare Sverige”. Nej till djur – ja till mänsklighet, således. Ett lite udda politiskt budskap kan tyckas, men det kan eventuellt funka att profilera sig som partiet med stort hjärta som är emot gatuvåld, sexhandel, mobbning, diskriminering och girighet. Eventuellt. Hittills tyder dock inte opinionssiffrorna på att väljarna belönar allmän hygglighet.
Det har för övrigt påpekats att kd:s film påminner om den valfilm husguden [[Roy Andersson]] gjorde åt socialdemokraterna i valet 1985, och även en film som brittiska Channel 4 gjort om Tories.
