I vår serie av valfilmsrecensioner tar sig denna gång Makthavare.se och vår samarbetspartner Onyanserat an socialdemokraterna. Trots en god idé brister genomförandet.
Titel: Vi kan inte vänta längre
Regi: ”Så jävla soft” sa killen med den ironiska mustaschen och Beyond Retro-tischan. Han lutade sig över sin flickvän, hon med dom ironiska brillorna och [[Lykke Li]]-knuten, pussade henne på kinden och fortsatte: ”Jag ska regissera sossarnas valfilm och det bästa av allt är att jag inte behöver ge någon som helst regi”. Killen lekte med mustaschen. ”Jag måste bara hitta en duktig fotograf”.
Manus: ”Men älskling. Vad ska den handla om då?” sa flickvännen och lastade in en näve gojibär i munnen. Killen rynkade pannan. ”Jag tror han sa något om att unga vill vara med. Alltså manus är massa unga som försöker bli en del av arbetslivet. Typ. Han snackade så förbannat snabbt så jag bad honom berätta manus igen, jag fatta inte riktigt då heller, men jag tror det var något sånt.”
Tekniskt genomförande: ”Vet du hur han ville att det skulle se ut?” Killen kunde knappt hålla sig för skratt. Flickvännen tittade nyfiket på honom. ”Han sa – ‘MTV-klippning’”. Killen och flickvännen exploderade i en skrattattack.
Originalitet: ”MTV-klippning! Hur många gånger har man hört gamla gubbar tro att det är vad kidsen vill ha?” Flickvännen slutade plötsligt att skratta och fick något sorgligt i blicken. ”Men, jag tycker nästan lite synd om dom”. Killen tittade på henne. ”Vad menar du baby?” Flickvännen tog en ny näve gojibär. ”Alltså, om det är som du säger – du fattar inte riktigt manus, utan måste få det berättat för dig två gånger och MTV-klippning. Det låter som de redan har gett upp.”
Slutsats: Nej, såhär gick det förmodligen inte till. Eller? Hur som helst så känns det verkligen halvhjärtat. Lagom och tråkigt. Som vi tidigare sagt – varför vågar man inte sticka ut hakan och göra något annorlunda? Idén är ju fin och bra med att ”unga vill inget hellre än att rycka in”. Men vem talar man om det för? De unga? Budskapet kommer glida förbi dom likt hissmusik (du hör musiken, men kommer glömma den så fort din våning kommer). Jerry Bruckheimer hade på pitchmötet för filmen efter 5 sekunder sagt: ”You know what? It’s boring. You’re boring. Get out”.
Nej, låt istället [[Rikard Wolff]] göra en kuplett om hur skön [[Mona Sahlin|Mona]] är och att hon bryr sig om dig. Kanske göra en grej på [[Göran Persson]]? Tänk er följande: Vi hör voice-overn (Wolff kan göra den med) ”Inför förra valet var vi mätta. Riktigt jäkla mätta”. Bild på Persson fyller upp hela rutan. ”2010 är vi hungriga igen”… Bilden på Persson slits itu och Mona stiger fram och säger: ”Riktigt jäkla hungriga! Ska ni med och käka?” Sen måste det komma in någon typ av allians-diss som har med mat att göra, men vi kan faktiskt inte göra allt jobb åt er.
Slutligen, två saker:
1. Fotot är vackert.
2. Inga spår av Roy Andersson i den här filmen heller.
Jerry: 0
Roy: 0
Onyanserat: 1
Makthavare.se:s analys
Liksom de tidigare recenserade valfilmerna från moderaterna står även här jobben i centrum. Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten 2006 bland annat för att man inte framstod som att ta jobbfrågan på allvar, något allianspartierna och då inte minst moderaterna var skickliga på att utnyttja. I den här valrörelsen är rollerna omvända: alliansen regerar och gör sitt bästa för att trumma ut budskapet att sysselsättningsutvecklingen går åt rätt håll, medan de rödgröna – ledda av s – menar att regeringen gör för lite i jobbfrågan. Detta är också budskapet i denna valfilm, där man lyfter fram ungdomar utanför arbetsmarknaden.
Bortsett från att få nog skulle vilja bli opererade av en gymnasist så förmedlar filmen tydligt bilden av unga som outnyttjad samhällsresurs. Många kan nog vittna om upplevda brister i den offentliga sektorn, och det ligger nära till hands att tro att mer personal skulle göra situationen bättre. Samtidigt är kostnaderna för arbetslösheten höga, och nog skulle det väl vara bättre om unga utan jobb fick chansen att göra en insats istället för att lyfta bidrag?
Detta budskap kommer tydligt fram i s-filmen. Frågan är om det räcker för att lyfta partiet från de sjunkande opinionssiffrorna.
