I dag presenterade de rödgröna partierna sin valplattform, som de kallat för regeringsplattform. Men vad innehöll det egentligen? Makthavare.se bad två av sina skribenter ge varsitt perspektiv, från höger respektive vänster.
[[Anders Eriksson]], håller på Team Rödgrönt
”Sverige ska vara ett jämlikt land”, inleds den rödgröna regeringsplattformen som presenterades i dag. Och plattformen utstrålar vilja att använda politikens redskap för att göra detta till verklighet. Vi presenterar innehållet i plattformen på annan plats här på Makthavare.se, så jag tänker inte redogöra för det här.
En avgörande skillnad mellan de tre rödgröna partierna och de fyra allianspartierna, är synen på politikens roll för att driva på förändring. Alliansens valmanifest andades passivitet och goda förhoppningar, medan den rödgröna regeringsplattformen andas en vilja att aktivt använda politiken. Det här är ingenting nytt. Det sägs ibland att skillnaden mellan vänster och höger i politiken är att vänstern ser politiken som en möjlighet medan högern ser den som ett problem. Ställt bredvid varandra är de båda regeringsalternativens plattformar tydliga exempel på detta.
För mig är det självklart att politiken måste spela en viktig roll för att förändra samhället till det bättre. Och att vi måste använda oss av de redskap som finns. Samtidigt är det viktigt att det finns en bärande idé, en berättelse om man så vill, som håller samman detta och ger riktning. I den plattform som presenterats i dag är den bärande idén att Sverige ska bli ett mer jämlikt land.
Plattformen har såklart såväl styrkor som svagheter. Bland de viktigaste kraven i plattformen är att avskaffa det så kallade aktivitetsförbundet. Att hindra unga människor från yrkesutbildningar av olika slag, och tvinga dem att vara arbetslösa i tre månader först, är rent ut sagt dumt. Vi har bland den högsta ungdomsarbetslösheten i Europa samtidigt som det finns branscher där arbetsgivarna skriker efter folk, för att det saknas utbildad arbetskraft. Det är inte att skapa ett samhälle där resurser fördelas optimalt, och ett uttryck för att marknadens osynliga hand inte är kapabel att lösa allt.
Även utbildningspolitiken är stark, med ett tydligt såväl jämlikhets- som kunskapsfokus. Jag tycker om målet att Sverige ska avancera till topp 10 i de internationella PISA-mätningarna. Inte för att jag tror att den typen av mätningar säger allt om kvaliteten i skolan, utan för att högt ställda, konkreta mål möjliggör att resurser och arbete fokuseras för att lyfta hela verksamheten.
Delar av plattformen måste emellertid ses som besvikelse, i någon mån. Klimat- och integritetsfrågorna har varit centrala i den politiska debatten de senaste åren. Att då inte kunna presentera en konkret, sammanhållen politik blir en brist även i ett val där det andra regeringsalternativet är i alla lägen sämre. Delar av klimatavsnittet är bra, inte minst förslaget att använda ROT-avdraget ett nytt klimatavdrag för att stimulera klimatinvesteringar i fastighetsbeståndet. Men utöver det är det ganska diffust.
Integritetsfrågorna kommer helt bort, mer än att FRA-lagen ska rivas upp och skrivas om. Men vad händer med Ipred? Hur blir det med datalagringsdirektivet? Och hur ser man på integriteten i arbetslivet, som bland annat TCO lyft fram? Att all skattefinansierad verksamhet ska omfattas av meddelarskyddet är bra, men inte tillräckligt.
I min analys av alliansens valmanifest skrev jag att det var upp till de rödgröna att plocka upp bollen, för att ta hem detta. Med denna plattform har de lagt en god grund för detta. Det är tre veckor kvar till valet, än kan allt hända.
[[Eva Cooper]], håller på Team Alliansen
I början av augusti sände P3 Brunchrapporten briljanta partiledarintervjuer, där programledaren [[Henrik Torehammar]] på ett strålande sätt kombinerade ideologisnack med popkultur. I intervjun med [[Mona Sahlin]] den 10 augusti berättar den socialdemokratiska partiledaren att hennes ideologi bäst beskrivs genom boken Jämlikhetsanden. När nu det så kallade historiska valmanifestet (historiskt i den mening att det är första gången som s, v och mp går till val på gemensam politik) så märks ideologin tydligt. Den första meningen är ”Sverige ska vara ett jämlikt land”. Nu är det också på sin plats att nämna att Jämlikhetsanden, skriven av [[Richard Wilkinsson]] och [[Kate Picket]], har sina trovärdighetsproblem. De har valt statistik som passar deras syften, valt länder som passar deras syften och jämfört äpplen med päron. Kort sagt, det finns stora likheter med det rödgröna valmanifestet.
”Det är inget skattesänkarrace” sa Mona Sahlin under den gemensamma presskonferensen i dag. Samtidigt går man till val på sänkt pensionärsskatt, sänkta arbetsgivaravgifter till småföretagare, sänkt restaurangmoms och andra bra förslag. Blandat med ett antal skattehöjningar naturligtvis. För det är oansvarigt att sänka skatter. Och så. Typ. Och att regeringen har en dum och ojämlik politik har vi förstått att de rödgröna tycker. Ändå så är flera av förslagen på framförallt på arbetsmarknadsområdet mer eller mindre omdöpt allianspolitik. Med skillnaden att investering i företag för en rödgrön regering skulle innebära att alla – även egenföretagaren- ska skriva jämställdhetsplaner varje år och dessutom med hot om lagstiftad heltid då man inte riktigt litar på parternas förmåga att komma överens. Ni vet, enligt den svenska modellen.
Nej, de rödgröna politikerna vet förstås bäst. Statliga insatser och offentlig sektor är enkla för politiker att reglera. I en förmodad välvilja vill man på så sätt öka jämställdheten, när man i själva verket bygger kvinnofällor. I stället för att hänvisa alla som drömmer om att arbeta med vård och omsorg till monopolarbetsgivare, behövs det en marknad där dessa människor, framförallt kvinnor, kan variera sig, vara egen eller byta arbetsgivare. I stället vill de rödgröna riva upp etableringsrätten. Kanske glömmer de bort att det finns 14 000 privata vårdgivare i Sverige i dag, inte endast ett fåtal stora? Nio av tio av dessa vård- och omsorgsföretag har färre än tio anställda. Och enligt Konkurrensverkets senaste mätning är det 181 nya vårdcentraler som etablerats i landstingen. I kommunerna finns det i dag över 377 företag som är etablerade genom införandet av lov, lagen om valfrihet i vården. Hela 80 procent av företagen i kommunerna antingen ägs och drivs av kvinnor eller har en kvinna som vd.
Ett antal delar i valmanifestet har släppts redan i förtid. En av dessa är den omtalade utrikespolitiska överenskommelsen där man bland annat enats om att Sverige ska lämna Afghanistan vid en rödgrön valvinst. Är det bara jag som tycker att överenskommelsen signalerar ångest och vånda i manifestet? Skrivelsen lyder: Angående det svenska engagemanget i Afghanistan har vi rödgröna partier lämnat tydliga besked. That’s it. Personen som satt med pennan för just det stycket tycks redan ha tröttnat på att försöka förklara framförallt socialdemokraternas svängning i utrikespolitiken till vänsterpartiets förmån.
Överhuvudtaget lämnar det rödgröna valmanifestet både läsaren och väljaren frågande. Vad vill man med fastighetsskatten? Vad händer med föräldraförsäkringen? Vad säger man om förmögenhetsskatten? På det stora hela bidde den rödgröna kostymen en tumme. I min analys av Alliansmanifestet skrev jag att vinnaren är den som är bäst på att vara sosse. Just nu är de rödgröna, med The Real Socialdemocrats, riktigt kassa på att vara ens i närheten av valvinnande sossar.
