EU-kommissionär [[Cecilia Malmström]] blev kvar i Bryssel och kunde börja sin morgon med att diskutera främlingsfientlighet i Europa. I hennes ställe fick [[Pierre Schellenkens]] från EU-kommissionen Sverige träda in för ett samtal med [[Hans ten Feld]], UNHCR:s regionchef för de nordiska och baltiska länderna. [[Pernilla Banalt]], kommunikationschef för EU-kommissionen i Sverige ledde samtalet.
Pierre Schellekens valde som ingång att påpeka att den gemensamma asylpolitiken, som ska finnas på plats 2012 i linje med Stockholmsprogrammet, är historisk, för att inte säga förvånande. Regleringen av vilka som ska få röra sig in i länder är kärnan i staters suveränitet, menade han och tillade att EU:s medlemsländer ändå vill enas om en gemensam politik utåt eftersom man är så ivrig att ha en fungerande fri rörlighet inom unionen.
Schellekens berörde också Dublinförordningen som diskuterats på flera debatter under Almedalsveckan, dvs den förordning som ibland kallas principen om första asylland. Den som söker asyl i EU ska göra det i det land de ankommer och om de beger sig vidare kan de skickas tillbaka till det första landet. Konsekvenserna av Dublin har blivit ett högt tryck på Medelhavsländerna där många flyktingar anländer och det diskuteras nu att göra vissa undantag från att skicka tillbaka till de länderna. Den typen av nyheter mottogs väl i publiken – men av helt andra anledningar. Idag skickar Sverige tillbaka ensamkommande barn till Medelhavsländerna trots att det framkommit mycket kritik kring hur barnen behandlas – att de låses in, inte får tillgång till vård eller skola, utnyttjas och far illa. Kommissionär Malmström släppte i maj en handlingsplan för ett standardiserat hanterande av de ensamkommande barnen och har uttryckt att Sverige ska göra undantag från Dublin, vilket exempelvis Frankrike, Finland och Norge gör, från förordningen gällande barn. Sverige gör idag undantag när det gäller Grekland eftersom förhållandena där är konstaterat usla. Många grupper lyfter nu upp situationen på Malta och Barnombudsmannen [[Fredrik Malmberg]] gjorde det här.
Schellekens fick också frågan om främlingsfientliga partiers framgångar i EU negativt påverkar arbetet med en gemensam asylpolitik. Svaret blev en huvudskakning: Samtidigt som vissa extrema partier vunnit mark i vissa länder har de förlorat i andra, och i Europaparlamentet är de ointressanta och isolerade.
Hans ten Feld lyfte upp att många svenskar har en bild av att all världens flyktingar kommer till Sverige och EU. Han underströk att enligt UNHCR:s beräkningar finns det omkring 50 miljoner flyktingar i världen. 250 000 personer har sökt sig till EU, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av alla som söker asyl.
Det kan noteras både i den här debatten och i andra en rejäl fokusering på hur många människor som kommer, jämfört med hur mycket tid som läggs på att förstå varför de kommer, varifrån de kommer eller vilka rättigheter de har. Hans ten Feld var själv mycket nog med att använda uttrycket ”det skydd flyktingarna har rätt till” istället för ”behöver”. Flyktingpolitik handlar om rättigheter, inte om välgörenhet.
