[[Lina Thomsgård]], hedersomnämnd i Resumés tävling Årets lobbyist. Lina har grundat Rättviseförmedlingen, som på kort tid engagerat över 15 000 engagerade tipsare på Facebook, som hjälper till att hitta personer som passar till olika uppdrag och tillhör en underrepresenterad grupp i sammanhanget.
Hur vill du beskriva Rättviseförmedlingen?
- Som ett nätverk som hjälper till att hitta folk ur underrepresenterade grupper i sammanhang där projekt, företag och redaktioner själva går bet. Vi hjälper till att hitta alternativ.
Hur fungerar det?
- Vi får in efterlysningar som vi sen lägger upp på vår Facebooksida, där har vi en 15 000 stark grupp av människor som letar i sina egna nätverk efter personer som passar efterlysningen. Alla som vill får tipsa. Tipsen blir sedan en lista som alla får tillgång till. Ett exempel är nattklubbschefen som bara bokade killar som dj:s för att han inte kände till några andra. Vi fick till en lista över 150 dj:s som inte är killar som de kan boka.
Men ibland hjälper ni folk på traven som kanske inte själva har bett om det?
- De allra flesta efterlysningar vi gör är beställningar, men det kan hända att vi förekommer vissae, om de själva uttryckt att de n lider brist. Igår skrev till exempel [[Bo G Andersson]] på DN Debatt att de av ”naturliga skäl” har dubbelt så många män som skriver på deras debattsida. Han menade att detta ”speglar könsstrukturen i samhället”. Men att använda skeva könsstukturer i samhället som en ursäkt för att inte ta sitt ansvar för att utjämna skeva könsstrukturer är slappt! Vi gick genast ut och efterlyste debattörer och i dag kl. 12 hade vi samlat närmare 200 namn på debattörer som är kvinnor som vi hemskt gärna läser på DN Debatt.
Era framgångar är ju som en våt fantasi för alla som jobbar med sociala medier och PR, vad har ni haft för strategi?
- Jag har lyckats bevisa, på ett konstruktivt och optimistisk sätt, att det går att göra skillnad. Jag har jobbat med PR sedan jag var 16 och har bland annat vara PR-chef för MySpace i Norden, och lärt mig att paketera budskap på ett sådant sätt att när budskapet når mottagare i sociala medier så vill de sprida det vidare.
Hur gör man det?
- Det behövs en identifiering, att folk känner att de vill vara en rättviseförmedlare i det här fallet. Det är otroligt häftigt att se den organiska processen som sker, att man sår budskapet och så ser man det vandra vidare.
Men det är samtidigt en minerad snårskog, varje gång jag har uttalat mig så vet jag en felsägning kan stjälpa. Jag har ansvar för en gemensam tanke där 15 000 människor säger ”vi delar den med dig”. Om jag sen är talesperson för de 15 000 så är ju det ett jätteförtroende.
Även i media har ni nått ut och synts nästan överallt, vad beror det på tror du?
- Vi angriper ett problemområde som tidigare har varit svårt att prata om och svårt att göra något åt. Det är dessutom ett projekt som är transparent och öppet och där alla som vill får vara med. Jag tror att media är imponerade över att det är så konkret och kraftfullt och att man faktiskt kan göra skillnad. Men visst har genomslaget varit stort, vi har varit i alltifrån popkulturella listor till helsidor i Dagens Industri, glansiga tjejmagasin, facklig press, radio, alla typer av media faktiskt, även utomlands ifrån.
Vad är er lösning på problemet att det är så svårt att prata om det här?
- Så fort man pratar om jämställdhet så ska ena halvan vara offer och resten förövare och pillesnoppen avgör vilket man hamnar i, det blir en polarisering som gör att det blir besvärligt att prata om. Rättviseförmedlingen ser inte några förövare eller någon bakomliggande medveten ondska. Vår tanke bygger på att det är strukturerna som är dåliga, och dem kan vi komma åt genom att ge folk verktyg att vara med och förändra. På precis samma sätt som ett jämställt samhälle gynnar alla – män och kvinnor oavsett klass och ursprung – vill vi låta alla vara med och göra skillnad. Vi vill inkludera alla i lösningen.
