I vår serie över makthavare i sociala mediemakthavare har turen kommit [[Karin Pettersson]], chefredaktören som till socialdemokratisk kommunikationschef. I ett exklusivt utdrag ur Paul Ronges bok ”Sociala medier – från ord till handling på en halv minut” möter vi en dubbel syn. För dels är Karin Pettersson helt övertygad om att sociala medier inte vinner valet, dels leder hon en organisation där man lagt ner stora resurser på att få ett försprång just inom sociala medier.
***
Hur skulle du beskriva dig själv?
Jag är kommunikationschef hos Socialdemokraterna, med en bakgrund i politik och journalistik. Jag är en samhällsengagerad och nyfiken person med breda intressen, ingen gammal SSU-are. Jag är väldigt trygg i mina grundvärderingar. Jag är småbarnförälder och stockholmare.«
Du organiserade ju Fokus resa till USA i november 2008. Vi fick vara med i själva finalen av valrörelsen där [[Barack Obama|Obama]] gjorde sociala medier till ett internationellt begrepp. Resan blev en stor framgång med mycket nöjda deltagare. Hur tänkte du när du tog initiativet till resan?
»Ja, resan blev en hit. Jag brinner själv för amerikansk politik, och ville hitta ett sätt att själv få åka till Washington över valet. Hur gör man det på en fattig liten tidning? Betalande deltagare blev ett sätt att finansiera resan och samtidigt stärka tidningen Fokus varumärke och också dra in litet pengar.«
Vilka blev dina viktigaste lärdomar från resan?
»Den viktigaste lärdomen var, särskilt i backspegeln, hur man lyckades koppla det som hände på nätet till det som hände i verkligheten. Detta med att vara ›offline‹ och ›online‹. Hur man kunde använda nätet för att sänka trösklarna för politiskt engagemang, och för vanliga människor att delta praktiskt och konkret. Nätet blev en ingång för att knacka dörr. Nu har det här sättet att arbeta blivit kutym. Senast, i den norska valrörelsen, tog våra partikamrater lärdomen och anpassade den till lokala förutsättningar. Det handlar om att använda ny teknik och koppla ihop den med traditionellt valarbete.«
Hur använder ni nu dessa lärdomar i valrörelsen?
»Vi använder dem just på det sättet. För att knyta kontakt med människor som kanske inte har en självklar hemvist i vårt parti, som inte är medlemmar men ändå vill engagera sig. Det är väldigt häftigt att det finns enkla metoder för detta, och det gläder mig.«
Vad kan kopieras, vad kan inspirera och vad fungerar inte i Sverige, av de sätt att arbeta med sociala medier som Obamas kampanjgeneraler gjorde?
»De resurser som Obama hade var ju helt unika, till och med för amerikansk politisk historia. Så först får man skala ner det hela med 1 000 ungefär. Men vad vi sedan kan kopiera är att sänka trösklarna och koppla på folk på ett enkelt sätt. Också hur man jobbar med opinionsbildningen. Alla stora nyheter nästan börjar ju på nätet i dag. I mitt parti har en kille som heter Johan Ulvenlöv gjort ett fantastiskt jobb genom att knyta ihop ett progressivt bloggnätverk som i dag har 500 bloggare. De är självständiga individer och följer ingen partipiska. Men de har värderingsdeklarerat sig och vill alla verka för en rödgrön regering. Kraften i det nätverket är väldigt stark. Där är vi väldigt duktiga och mitt parti ligger långt framme. Johan har arbetat med detta under hela mandatperioden.«
Är de redan ute?
»Ja, de finns. De heter netroots. Det som inte fungerar i Sverige är allt det resurskrävande. I USA är mejlinglistor och upprop viktiga. Det behöver vi inte här eftersom vi har fungerande partiorganisationer. Det som byggde Obamakampanjen, med insamlingsfunktionen av pengar, går heller inte här. Det finns inte den traditionen i Sverige att skänka bidrag till partier. Men den största skillnaden är att svenska väljare väljer på politik och inte på person. I USA handlar alla valkampanjer om personval. Där ligger vi väldigt långt ifrån varandra.«
Kan man säga att Socialdemokraterna har en strategi för utnyttjandet av sociala medier i valet? Hur ser den i så fall ut?
»Vår strategi handlar om att mobilisera våra supportrar, sänka trösklarna för politiskt engagemang, utveckla former för opinionsbildning och också själva göra omvärldsbevakning via nätet. Att hålla koll på motståndet, helt enkelt.«
Hur viktiga är sociala medier i valrörelsen 2010?
»Valet avgörs inte på nätet utan av politik. Av vilka som har de bästa förslagen. Nätet är en viktig arena för att föra ut information om vår politik och samtala med våra väljare. Men valen avgjordes inte på torgmöten på 1970-talet och de avgörs inte heller på nätet i dag.«
Oroar det dig att du tänker så lika i förhållande till din viktigaste konkurrent i politiken, Moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson? Han säger ju precis samma sak, att valet inte avgörs på nätet.
»Nej, så har det nog alltid varit. Socialdemokrater och Moderater har tittat på varandra och låtit sig inspireras. Men jag är trygg med att vi fortfarande är ett folkrörelseparti med 100 000 medlemmar. De här kanalerna och den här arenan passar oss väldigt bra, med det myller och den mångfald av människor som finns hos oss. Vi är inte ett toppstyrt PR-maskineri som Moderaterna, utan fortfarande en mer komplicerad mekanism.«
Skulle du vilja säga att ni socialdemokrater i dag fungerar bra när det gäller att hantera sociala medier som politiska verktyg?
»Ja, vi ligger långt framme. Men varje politiker måste hitta sitt eget sätt, sin egen röst. För en del passar det inte att hålla torgmöten och för andra fungerar det inte att twittra. Man får helt enkelt anpassa sig till det som funkar och gilla läget.«
Finns det några Socialdemokrater som du betraktar som föredömen?
»Om vi tittar på folkvalda så är [[Leif Pagrotsky]] bra på Facebook. [[Veronica Palm]] är duktig både på Facebook och Twitter, [[Luciano Astudillo]] har verkligen fattat sociala medier och [[Eva-Lena Jansson]] är bra på Twitter. [[Thomas Bodström]] kommer vi att se alltmer av som bloggare.«
Hur ser du på artikeln i Svenska Dagbladet som avslöjade att nästan alla riksdagsmän på Twitter ignorerade kontaktförsök från väljare?
»Twitter är ganska svårt, och många politiker som började slutade rätt snart. Att de inte svarar är sällan ett utryck för att de ignorerar väljaren, snarare att de inte använder Twitter, eller inte förstår hur det fungerar. Vi tycker det är kul att så många har provat kanalen, men jag tror också att rätt många kommer att lägga av så småningom, eftersom kanalen inte passar dem. Twitter passar vissa, Facebook passar andra, och vissa trivs bättre på torget.«
Men det finns en kraftig kritik inom bloggvärlden att ni politiker kör med envägskommunikation, att ni på Twitter mest talar om vad ni gör och berömmer er själva för er politik. Hur ser du på det?
»Det är inte självklart att alla just på Twitter ska ha någon sorts förhandsrätt att få en direktkontakt med politiker som andra väljare inte får. Det blir ibland en naiv beskrivning när man inte förstår toppolitikernas villkor.«
Men har ni inte kurser där era politiker får lära sig att använda Tweetdeck och Echofon, där de direkt kan se via »mentions« vem som vill ha kontakt, använda »reply« och få en mycket enklare hantering?
»Vi har jobbat en hel del med bloggstöd, och haft seminarier och metodworkshops för partiorganisationen där vi har pratat om möjligheterna med att använda sociala medier.«
Vad beror det på att [[Gudrun Schyman]], med ändå ganska få sympatisörer till Feministiskt initiativ, får så höga betyg av experter inom sociala medier?
»Gudrun Schyman har alltid varit en väldigt privat och självutlämnande politiker. Hon leder ett parti som saknar ekonomiska resurser. Det är därför ett bra alternativ för henne att kommunicera. Hon har en personlighet som passar för Twitter. Hon är ju sitt parti. Alltihop blir en kombination som gör henne väldigt framgångsrik.«
Måste man vara privat och självutlämnande för att det ska gå riktigt bra i sociala medier?
»Du måste kanske inte vara privat och självutlämnande, men du får inte vara programmatisk. Du måste bjuda på någonting som gör att du blir intressant. Men visst är det så att det privata premieras.«
Hur ser du på om det uppstår inbördes gräl mellan olika socialdemokrater i sociala medier?
»Det är inte så mycket att göra åt det. Tvärtom, det är en del av charmen med den vilda debatten på nätet. Eftersom vi är ett stort parti har våra förtroendevalda och våra bloggare ibland olika sätt att se på olika frågor.Vi är ett folkrörelseparti och är vana vid många och starka uppfattningar. Det finns ingen partipiska som viner, utan alla måste göra sina egna bedömningar.«
Inom Moderaterna har det ju funnits interna röster, till exempel Kent Persson och Mary X Jensen, som har kritiserat partiledningen för bristande empati. Är sådan här intern kritik något ni skulle välkomna också inom Socialdemokraterna?
»Jag vet inte, nu har vi de 500 bloggarna med allt från väldigt partitrogna sossar och sådana som är mera kritiska. Jag tror att detta spektrum måste få finnas.«
Men blir det en fråga för dig, om det skulle bli något bråk kring en politisk fråga internt?
»Vi måste möta en sådan situation med fakta, men vi kan inte ha åsiktsbegränsningar för våra medlemmar.«
Har ni någon regelbok om »netikett« för socialdemokrater verksamma inom sociala medier?
»Vårt bloggnätverk har tagit fram en nätetikett. Den handlar egentligen om ganska självklara saker: vi undviker kränkande personpåhopp och beter oss schysst på nätet. Nu har det ju varit en del rabalder kring den där historien med [[Edvard Unsgaard]]. Jag tror att vi kommer att få se mer sådant. Många är fortfarande i en lärofas. Men jag hoppas att folk lär sig av det som händer och tänker sig för allt mer.«
Är det okej att vara uppe på sociala medier som socialdemokratisk representant om man druckit alkohol?
»Jag tycker man ska bete sig på sociala medier som man gör i andra sociala sammanhang. Om du gör bort dig på en personalfest så får du ta konsekvenserna, och samma sak gäller på nätet.
Men jag har tänkt på en sak – Unsgaard är ju pappaledig. Kanske är det så att det är när man inte är med i svängen och inte med i ›loopen‹ som man slappnar av och är mer benägen att göra misstag.Vi kommer absolut att få se fler incidenter i valrörelsen. Det är priset vi får betala för en fantastisk arena.«
Plötsligt får ju vanliga människor mycket mera makt. I stället för att bara knyta näven i byxfickan kan de agera tillsammans med andra och via nätet ställa politikerna till svars. Ökar inte det demokratin?
»Jag har tänkt mycket på det där och på ett sätt kan du ha rätt. Men å andra sidan, om man ser på politikerbloggare, så tillhör de samma kategori som alltid tagit för sig i debatten. Till exempel akademiker och journalister. Jag känner inte att det har blivit en mångfald av nya röster på den politiska arenan. De grundläggande begränsningarna är fortfarande klass, bakgrund och utbildning. De gäller också på nätet.«
Men en teori är ju att människor nu har lärt sig att skriva via nätet, jämfört med en tidigare generation som knappt skrev någonting alls?
»Det kommer alltid att gå att hitta enskilda människor. Det vill jag verkligen bejaka och det är fantastiskt. Men alla barriärer är inte rivna, den som tror det är naiv.«
Med sociala medier så har plötsligt alla fått sin egen »tryckpress«, det finns bloggar som är enormt självutlämnande, ibland exhibitionistiska, och som når hundratusentals läsare. Hur ser du på relationerna offentligt, personligt och privat i den politiska bloggvärlden? Hur tycker du det borde vara?
»Det är svårt att säga. Jag tycker nog att det måste vara individuellt. Jag lägger inga värderingar i om folk är privata och personliga. Jag hoppas bara att de tänker sig för. Men många hittar ett uttryck och de som är yngre än jag har ett annat förhållningssätt till det mest privata, de är inte rädda för att blotta sin tillvaro. Jag skulle inte göra det.«
Hur mycket koll har du? Finns det bloggare utanför den politiska världen som du gärna läser?
»Nej, det är inte många. Jag hinner inte och jag lockas inte av det här väldigt självutlämnande. För mig blir det för kletigt.«
Vad tycker du om fenomen som Blondinbella, Kenza och Fokis, som blivit idoler för hundratusentals unga tjejer och som kraftigt påverkar deras mode- och produktkonsumtion?
»Det finns en gräns när det blir mer ett företag än en blogg, men jag har svårt att bli upprörd. Folk kan ha flera intressen i livet. Bara för att de följer modebloggar är de inte per definition ytliga människor.«
Hotas journalistiken av bloggarna?
»Jag är inte så orolig eller sentimental. Jag tror människor har behov av nyheter och granskande texter, vi kommer att hitta affärsmodeller för det. Det driver på en förnyelse av journalistiken. Hoppas hela spektrumet kommer att finnas, från tidningar somlevererar seriös samhällsjournalistik, som Fokus, till grävargrupper i bloggvärlden, som tar fram nyheter.«
Kommer journalister alltmer att bli »rundningsmärken« för er politiker, där ni använder sociala medier för att kommunicera direkt med era målgrupper?
»Nej, vi har alltid haft verktyg för att kommunicera direkt med våra medlemmar och väljare. Journalisterna kommer inte att bli rundningsmärken. Vi har kunnat annonsera och vi har gått via interna partitidningar. Nu har vi fått en ny kanal att föra samtal genom, men det kommer inte att ta bort behovet av granskande journalistik. De stora nyhetsförmedlarna, i rikstidningar, radio och tv, är fortfarande vansinnigt starka i Sverige. Jag ser inga tecken på att de tappar inflytande, de sätter fortfarande agendan.«
Nuförtiden är människor med din typ av jobb ständigt uppkopplade. Hur undviker du att jobba för mycket, inte minst med tanke på att du också är småbarnsmamma?
»Det är helt klart ett problem. Både jag och min man tycker det är svårt att hitta fredade zoner där vi verkligen är närvarande bara med varandra.«
Hur tror du sociala medier kommer att användas av ert parti i framtiden?
»Jag vet inte. Jag är här och nu och mitt perspektiv sträcker sig till valet.«
Kan du se framför dig att man slipper vara med fysiskt på möten? Någon riggar upp en mobiltelefon som videobandar direkt ut på nätet med applikationen bambuser, och sedan sker diskussioner och beslut i realtid via chatt och nätröstningar?
»Det skulle vi kunna göra, det skulle inte kännas jättefrämmande. Det är en bra idé. Vi får se vad vi hinner rulla ut av nya idéer före valet!«
***
Makthavare.se tar tempen på de sociala medierna på. sitt seminarium på onsdagen 7/7 klockan 15:30 i Almedalens hotell. Där fortsätter diskussionen.
