Folkpartiet och jakten på den försvunna socialliberalismen

För några veckor sedan avled [[Ingrid Segerstedt-Wiberg]], dotter till [[Torgny Segerstedt]] och en av de politiker inom Folkpartiet som på ett kraftfullt sätt gett socialliberalismen ett ansikte.

[[Ingrid Segerstedt-Wiberg]] blev 98 år. Hon lämnade folkpartiet vid 87 års ålder, i protest mot att partiet tagit ställning för ett svenskt medlemskap i Nato. Hon återinträdde i folkpartiet när hon fyllt 93, för att till partiets landsmöte motionera om krav på en mer human flyktingpolitik.

Hur har då folkpartiet vårdat den socialliberala fana som [[Ingrid Segerstedt-Wiberg]] höll så högt? Inte särskilt väl, tvingas man nog konstatera. Det är svårt att identifiera kraftfulla socialliberala krafter inom folkpartiet eller i de ledande liberala tidningarna. Nuvarande EU-kommissionär [[Cecilia Malmström]] är en sådan, DN:s ledarskribent [[Hanne Kjöller]] en annan. (Och visst – även Expressens ledarsida har på senare år tagit steg i socialliberal riktning.)

Folkpartiet profilerar sig nu i stället på frågor som t ex brott och straff, ordning och reda i skolan, ett kraftfullt stöd för Sveriges militära deltagande i kriget i Afghanistan och partiet konkurrerar med kristdemokraterna och centern om de väljare på högerkanten som blivit strandsatta genom moderaternas vandring mot mitten. Det är knappast krav på höjt bistånd eller på en mer generös flyktingpolitik som man i dag associerar till folkpartiet. Bombliberaler och batongliberaler har blivit smädesord i debatten.

[[Jan Björklund]] har en starkt stöd som partiledare. Han är en skicklig retoriker, t o m strået vassare än [[Fredrik Reinfeldt]]. Sannolikt kommer hans tal i Almedalen på tisdagskvällen att bli ett av de bättre under veckan.

Säkert kommer [[Jan Björklund]] också att inleda sitt tal med någon internationell fråga. Det har han gjort i nästan alla sina större anföranden under de senaste åren. I det avseendet är han ett föredöme – både [[Fredrik Reinfeldt]] och [[Lars Ohly]] förtjänar en plats i skamvrån för att de överhuvudtaget inte nämnde någon internationell fråga i sina respektiva anföranden i Almedalen tidigare i veckan. Sa någon nationell närsynthet?

Moderaterna har vid de senaste valen presterat sämre valresultat än vad opinionsundersökningarna givit vid handen. Här kan finnas utrymme för folkpartiet att göra ett bättre val än väntat. Men då får partiet akta sig för att bara framstå som en blek kopia av de gamla moderaterna.

Kommentera