Nej, det var inte bara förra veckans mediaanka. Även den här veckan väcker Hollywoodfrun [[Anna Anka]] uppståndelse. Nu med en ny artikel tillsammans med den konservative debattören Roland Poirer Martinsson.
TV3:s program Svenska Hollywoodfruar och framförallt profilen Anna Anka har rört om i det svenska mediesamhället, och det både på nöjes-, kultur-, nyhets- och ledarsidor. Säg senast när Finest.se skrev om samma person som Svenska Dagbladets ledarsida?
Som Makthavare.se tidigare uppmärksammat så handlar det om mer än ett mediokert nöjesprogram. Det finns till exempel intressanta politiska kopplingar att dra, vilket förra veckan rörde om i de kristdemokratiska leden. Vi har partisekreteraren [[Lennart Sjögren]] som välkomnade Anna Anka till partiet med orden att hon var en kvinna som stod för att kvinnor ska bestämma över sina egna liv, kvinnoförbundsordföranden [[Maria Fälth]] som inte alls höll med om att det var dem bilden hon förmedlade och partiledaren [[Göran Hägglund]] som försökte att avstyra det hela med att säga att han inte trodde att Anna Anka hörde hemma hos dem.
Men det tar inte slut där. I somras skrev [[Roland Poirer Martinsson]], författare till Newsmillsartikeln Ingenting går upp mot en riktig hemmafru som även den väckte stort rabalder under den gångna veckan, om hur konservativa väljare kan göra kd till ett stort parti. I artikeln presenteras undersökningsresultat om hur en majoritet av svenskarna värnar familjen, tror på lag och ordning och tycker att man ska försörja sig på arbete, vilket Poirer Martinsson menar är en tolerant konservatism för kd att ta fasta på.
Nu skriver Poirer Martinsson tillsammans med Anna Anka om att kritiken mot dem båda handlar om fördomar mot katoliker och hemmafruar. Av tolerans finns det inte ett spår. Artikeln från Anna Anka var djupt satirisk, skriver duon, och berättelsen från Rolands liv utelämnade att han själv var hemma med barnen i sju år. Som de skriver: Att han höll tillbaka dessa uppgifter betydde emellertid bara att mängder av opinionsbildare och läsare fyllde ut berättelsen med sina egna fördomar. Betrakta det som ett socialt experiment vars hypotes bekräftades med tragikomisk tydlighet.
Anka och Poirer Martinsson menar att det myllrar av skentolerans och en önskan om att se det man vill se. Alla får leva som de vill, om de lever som jag vill?
