Tack. Tack. Och åter tack!

Almedalsveckans största redaktion har snart packat sin sista väska och lämnat Gotland för denna gång. Som chefredaktör finns inget annat än att buga och jubla av tacksamhet för att jag fått jobba med ett sådant briljant gäng.

Först vill jag tacka [[Josefin Berglund]], veckans hjälte och vår bästa nyhetschef. Snart 24 år och chefar som om hon snarare hade 24 års arbetslivserfarenhet. Du är vårt nav! Den som lyckas rekrytera dig i vinter när du tar examen är till att lyckönska. Du är en riktigt stjärna.

Superentreprenören, mannen som försörjer oss alla med champagne; [[Magnus Ljungkvist]] – du har överträffat dig själv. Du har har ett hjärta av guld och en personlighet stark som Pippi Långstrumps. Du är vår grundare, vår klippa och vår superman.

När vår hjälte [[Hampus Brynolf]] beslöt sig för att äkta sin [[Anne Brynolf]] och därmed överge oss för bröllopsresa fick Hampus i uppdrag att rekrytera sin vikarie.

I [[Carl Nettelblad]] fann vi inte bara teknikern som räddat oss otaliga gånger under denna vecka utan ett riktigt fynd som skribent. Han tog oss genom Fores seminariet – inte bara i hans fantastiska referat utan mitt i seminariet hackade servern, han startar om, skriver klart och levererar. Helt fantastiskt.

[[Lars Lindberg]] är inte bara snubben som fick att oss att prata en och en han är också mannen som tog veckans bästa bilder. Sprang upp och ner för Visbys kullar för att presscentret inte alltid levererade det stabilaste nätet. Han tog veckans vackraste Almedalsbild – den kommer jag återkomma till när jag i vintermörkret längtar tillbaka.

För några veckor sedan tänkte jag att vi på sajten ibland var för snälla. Och funderade på vem som skulle kunna spetsa till oss lite. Rekryterade därefter [[Andreas Henriksson]] – och du överträffade mina förväntningar. Absolut aldrig elak, men heller aldrig mes. Du ger oss knäck av världsklass och är verkligen initierad.

Det finns ingen i redaktionen som jag lärt mig så mycket av som från [[Cecilia Garme]]. Ödmjukt tar hon på sig de stora projekten som partitestet i EU-valrörelsen, som partiledardebatten häromveckan. I Almedalen modererar hon ena sekunden viktiga debatter för att nästa ge beröm till någon av redaktionens rookies. Vår hjälte kort sagt.

Redaktionens andre veteran är [[Anders Jonsson]]. Din förmåga att berätta en historia funkar på både webben och över en glas champagne. Du kan berätta både om trav och gamla Palmehistorier så att var och en av oss känner oss nästan närvarande.

En nybörjare här i Almedalen – i alla fall som Almedalsreporter – var [[Ulrika Westerlund]] som gav oss veckans mest oväntade intervju med Marit Bergman. Du är veckans flitigaste skribent. Och imponerande snabb dessutom.

En miljöpartistisk icke-fundis har vi hittat i [[Zaida Catalan]] – en glamourkvinna med ett smittande asgarv. Som har gett oss perspektiv och klarar trots brinnande engagemang att låta bli att skriva ledartexter.

Den enda i redaktionen som har multipartitillhörighet är min gode vän [[Andreas Bergh]]. Vi var på Almedalsveckan tillsammans första gången 2000 (jag vet att du hävdar att vi sågs här 1998, men du kallade mig Lisa så det gills inte). Nördiga som vi är har vi firat många semesterveckor på seminarier. Att han dessutom har en pedagogisk förmåga att berätta om komplicerade ekonomiska samband som en sifferidiot som jag begriper gjorde honom till en perfekt rekrytering.

Förra året var [[Eva Westerberg]] ny hos oss här i Almedalen. Hon gladdes åt varje mingel och skrev så tangentbordet glödde. I år har hon förvandlats till Almedalsexperten som blir inbjuden till allt, och har därför haft mindre tid med oss. Däremot har hon sedan makthavare.se startade varit vår mesta spanare.

För två år sedan skrev [[Ulf Bjereld]] att vi var för ytliga i vår rapportering. ”Fine”, sa Magnus Ljungkvist, ”gör det bättre själv.” Och Ulf levererar alltid spot on analyser. Han gör oss djupare och klokare. Ibland statsvetare, ibland socialdemokrat. Alltid smart.

Han är bloggaren som tvingades sluta blogga av dåvarande arbetsgivaren. Han är mannen som beslöt att ta ett eget finansierat friår. Han är den som många beskriver som landets bästa ledarskribent. För oss är han nyhetsjägaren [[Per Gudmundson]].

Den som vågade sig mot den alternativa veckan var [[Eva Maria ‘Evis’ Sköld]] – och gav inte upp trots att hon två gånger hittade St Hansskolan tom. Kavat kliver hon in och ser till att hitta det intressanta, det personliga och ser alltid nya vinklar. Hennes roligaste var den handskrivna lappen om massage.

En grundlig genomgång av varje partiledare har vi fått av [[Stig-Björn Ljunggren]] men hur spännande dessa analyser än varit kommer veckans minne av Stikkan vara när han piprökandes hoppar utanför våra trädgårdsmurar, det såg bokstavlingen ut som han sände oss röksignaler.

Första gången jag läste [[Sanna Rayman]] var hon i Södermanlands Nyheter. Jag sa till Magnus ”Henne ska vi ha”. Jag rekryterade, men samma dag som Sanna sa ja började hon på Svenska Dagbladet. Jag tänkte ”vi kan inte ha två från den stora moderata morgontidningen”. Men förnuftet kom i fatt mig, så i år är de två. För de är så himla bra.

Den yngsta riksdagsledamoten vill också vara med oss. Så många vill vara med henne att hon sällan hinner med oss. Förra året i blåsväder kring FRA, i år ersättare för Federley. Men när [[Annie Johansson]] levererar är det alltid knivskarpt, roligt och fyndigt.

Han kallas för PSW bland de som känner honom, men väldigt sällan till honom. Jag kände honom länge som inslag.se – men han heter [[Peter Santesson-Wilson]]. Statsvetaren från Ratio som skriver lagom elakt och alltid roligt.

”Vem är den där [[Jonas Klang]]?”, jag har fått den frågan av minst fyrtio personer. Han följer nämligen nästan alla svenskar på twitter och har på det sättet gjort sig känd. Han kom några dagar senare än andra men sin vana trogen sparkade han igång vårt twitterflöde och på så sätt blev vi ännu lite bättre, lite snyggare och lite snabbare. Han har också visat sig vara en fullfjädrad skribent även över 140 tecken.

Så till sist, [[Jonas Morian]], mitt livs kärlek och partner. Det var konstigt att tacka ja till att bli chefredaktör över något som han grundat. Men samtidigt så är det så fantastiskt att få ha en gemensam hobby. Vi tänker väldigt lika – även om vi inte tycker lika. Förra året beskrevs Jonas som den som personifierar Almedalsandan och jag kan inget annat än att hålla med. Han stödjer de nya, driver med de äldre och fixar så att vi alla håller samman.

Det var redaktionen. Men om ni trodde att detta långa inlägg var slut trodde ni fel… Det finns fler som gjort Almedalsbloggen på makthavare.se fantastiskt denna vecka:

Att samordna allt praktiskt bakom en satsning stor som denna är inte lätt. Tre gånger försökte jag fatta hur man skulle få alla att berätta när de vill åka till Gotland, hur de vill åka till Gotland och om de vill ha hjälp För min namne [[Stina Ljungkvist]] tog det fyra sekunder innan allt var på plats. Att hon dessutom varit med på veckans rörligaste seminarium och rapporterat om detta – springandes – är bara pricken över i:et.

Second Opinion. Ni har varje morgon levererat en grundlig makthavargranskning i form av intervjuer med de ledande politiska journalisterna. Vi är väldigt tacksamma för att vi fått vara med och publicera dessa. Och vi hoppas på ett fortsatt samarbete.

Och så allra allra sist: Fokus! Först kom vi till er för att göra en gemensam karta över sociala nätverk i Almedalen och bjuda på fest med er och StrandbergHaage. Det blev så bra att ni kom till oss och ville fortsätta, gå året runt. Ta Almedalsandan till fastlandet. Granska makten på ett nytt sätt. Så tillsammans har vi nu en bäbis: makthavare.se – gemensamt ska vi fostra henne till en god och kaxig tonåring.

Kommentera