Under Efterfrågat med [[Lars Adaktusson]] diskuterar [[Peter Eriksson]] naturligtvis hur det står till med den rödgröna samvaron. Inte bara dagens, utan även gamla tiders mer ansträngda relationer mellan [[Socialdemokraterna]] och [[Miljöpartiet]] reds ut.
Numera kallar Eriksson samarbetet ”friskt och framtidsinriktat”, men – påpekar Adaktusson – en gång i tiden beskrevs samvaron snarare som ”hot och utpressning”.
– När svängde det?
– Det var en process… Som mest obehagligt var det efter valet 2002. Då var det direkta hot till några av de miljöpartistiska riksdagsledamöterna…
– Vad då för hot?
– Tja, [[SSU]] gick ut på stan och hotade ringa ner ledamöterna och en massa olika obehagliga situationer.
– Menar du att det här som varit inte har någon relevans längre?
– Det är som sagt en process. Det finns naturligtvis kvar de som tycker illa om socialdemokrater och vice versa.
Även förhållandet till [[Vänsterpartiet]] dissekeras och Eriksson förklarar att ”[[Lars Ohly]] har blivit väldigt konstruktiv”. På frågan om Vänsterpartiet är en tillgång för svensk politik har Eriksson ett något luddigt svar:
– För svensk politik.. Tja… Det är ju ett parti som får en massa röster och det måste man ju respektera..
– För en tid sedan sa du att Vänsterpartiet är ett parti som känns bakåtsträvande och gammalmodigt, det gäller inte längre?
– Jo. Men jag tycker som sagt att Ohly tagit flera steg framåt. Fast när det kommer till kortfrågor och Eriksson får välja mellan [[Mona Sahlin]] eller Lars Ohly kommer svaret blixtsnabbt: Sahlin.
Och i valet mellan flygplan eller stadsjeep meddelar Eriksson att han har användning för båda…
