Dagen efter att det konstaterats att Folket vill ha Maria, och när förtroendemätningarna visar att språkröret Maria Wetterstrand är en av landets mest populära politiker, är det Miljöpartiets dag i Almedalen. Guldläge, med andra ord.
Men Miljöpartiet är inte som andra.
[[Miljöpartiet]] har helt egna regler för representation och rotation. De väljer att låta [[Peter Eriksson]] hålla talet.
Han levererar efter mardrömsscenariot.
Flera minuter innan avtalad tid går han upp på scenen och börjar babbla obegripligt om grundlagen och dess konsekvenser för nånting. Lyssnare och anhängare som anlänt exakt i tid eller något sent kan inte ha förstått ett dugg. Anledningen? Antagligen har Eriksson inte förstått att Sveriges Television går efter klockan. På grund av en intervju med Makthavare.se/Almedalsbloggens Stina Morian fick därför Eriksson vänta vackert – med oplanerat kallprat om konstitutionsfrågor. Först när samtalet med Stina Morian var avklarat kunde Eriksson göra som planerat.
Det, kära läsare, känns knappast som något som skulle hända Barack Obama. Resten av talet lyckas tyvärr heller inte lyfta, även om det blev bättre.
19.01 inleder så Peter Eriksson det riktiga talet med att, med ett par meningar, prata om mat och de tio krav till stöd för den goda maten som partiet lanserat under dagen.
Efter den korta inledningen om mat väljer dock Peter Eriksson att fokusera på varför Miljöpartiet går till val som del i en rödgrön koalition snarare än att gå till val som ett mittparti, som ju eventuellt skulle haft en bättre möjlighet att locka väljare ur bägge läger.
Anledningen som Eriksson nämner är att regeringen, och främst Moderaterna, har förändrat a-kassan och andra regler på arbetsmarknaden. Enligt Eriksson har detta lett till att utanförskapet ökat.
Efter en kritik av Reinfeldts roll som EU-ordförande väljer så Eriksson att gå in på Miljöpartiets historiskt bästa fråga: klimathotet. Huvudpoängen är att ”den moderatledda regeringen”, och främst Anders Borg, gör fel som inte tar kristillfället i akt för att investera i miljöfrämjande teknik, forskning och infrastruktur.
Resultatet, enligt Eriksson, är arbetslöshet.
Den opinionsundersökning som Eriksson därefter föredrar, visar enligt honom hur lågt stöd regeringens politik har.
Eriksson chosefria stil gör ibland att budskapet blir luddigt. Efter att, exempelvis, ha byggt upp ett retoriskt crescendo avslutades resonemanget med vad som lät som ”Dö de-rött, ö” — till publikens förvåning.
Men publiken, något utglesad (enligt polisen 1000 personer), är ändå välvilligt inställd, och både applåderar glatt och skrattar.
Efter 20 minuter väljer Eriksson att lyfta blicken utöver landets gränser. Årets obligatoriska passage om Iran visar sig dock mest vara en övergång till ett resonemang om övervakningsstaten, piratism och integritetsskydd.
FRA-lagen ska skrotas, säger Eriksson, och understryker att ”en rödgrön regering kommer att ta integriteten på allvar”.
Exakt 19.30 summerar Eriksson talet med att sammanfatta vad han talat om, och avsluta med konstaterandet att ”politik gör skillnad” – vilket alltså är en uppmaning att rösta grönt eller rödgrönt.
Publiken, som är välvilligt inställd men inte precis jublar entusiastiskt, har nog hört Peter Eriksson prestera bättre. Han kan vara både vältalig och entusiasmerande. Men sammantaget måste konstateras att Eriksson ger det kanske minst fungerande talet på hela veckan. Antagligen stördes han av den konstiga inledningen.
Talet, som det var tänkt att levereras, kan läsas i sin helhet här.
Slutligen: Hade Telia Homerun kunnat leverera på en högre nivå än Eriksson hade denna text varit publicerad 15 minuter tidigare.
