Jan Björklund vill oroa och störa, bråka och böka. Men den som borde blivit mest uppretad av hans tal sitter några stolar från honom på regeringssammanträdena och heter Maud Olofsson. Om man nu är Jan Björklund. Om man kommer från Skene och talar klingande vacker västgötska och startat liberal ungdomsklubb som 14-åring så är det kanske inte så konstigt. Det är kanske inte så konstigt att man vill sticka ut och provocera.
Om man sedan som Jan Björklund haft en spirande, strålande karriär som officer och rutit och stått i så blir det ännu lättare att förstå. Om man har gastat åt de värnpliktiga att de är ”ludermässiga” och borde ”gå ut i skogen och runka upp stridskuken” är det inte så konstigt att man tar till de hårda orden även när man står på scen i Almedalen.
Man måste förstå Jan Björklund.
Han klev alltså upp inför en hyfsat hånghövdad åhörarskara och gjorde sitt jobb.
Inledningsvis lät han som [[Lars Ohly]]. Mycket snack om de politiska motståndarna, lite om det egna partiet. Även fortsättningsvis lät han som [[Lars Ohly]]. Demagogiska bröstoner målade i svart och vitt.
Kravliberalerna framgångskoncept har varit att söka striden. [[Johan Jakobsson]] tyckte det var allra bäst om partiet kunde reta upp kulturvänstern och med Jan Björklund har strategin fått en partiledare som har enkelt att personifiera den viljan. Flera gånger i talet trängtade Björklund så mycket efter att få starta en fajt att han blev övertydlig:
– Håll i er nu, för nu ska jag säga något som fram tills nu har varit starkt kontroversiellt att säga i Sverige!
Så sa han först och sen sa han att det är bättre att en 20-åring får ett lärlingsjobb med en låg lön än att 20-åringen går arbetslös med socialbidrag.
LO, vilket väl är den del av socialdemokratin han tänkt förarga med förslaget om lägre ingångslöner för unga, svarade under dagen att hans förslag lät intressant. Så mycket blev det av den konflikten.
Mer intressant med folkpartiets vilja att profilera sig med svar på ungdomsarbetslösheten är konsekvenserna i den borgerliga alliansen. Under lång tid före förra riksdagsvalet arbetade Maud Olofsson och centerpartiet hårt för att muta in just det området till sitt. Och så sent som i februari i år lanserade centerpartiledaren nya partikrav på området. Som går stick i stäv med Björklund idéer.
Man måste förstå Björklund och ge honom när han lyckas med saker. Lite krig och kontroversiella bråk får han säkert trots allt efter sin dag i Almedalen. Men kanske med andra motståndare än han först tänkt sig.
