Björklund söker kontrovers

Folkpartiledaren [[Jan Björklund]] är på jakt efter en ny språkkravsfråga.
Därför upprepar han envetet att fp:s krav om en särskild lärlingsanställning är mycket kontroversiellt.
Men att döma av de första reaktionerna för Björklund leta vidare efter en vinnande stridsfråga.[[Folkpartiet]] i allmänhet och Jan Björklund i synnerhet vill gärna provocera för att få uppmärksamhet.
Nu hoppas ledningen att förslaget om nya lärlingsanställningar där lönerna till att börja med ska vara mycket lägre än avtal ska få den effekten.
Att facket ska resa sig upp och protestera mot den hemska lönedumpningspolitik som folkpartiet står för. Det skulle ge Björklund större uppmärksamhet för ett förslag som han är övertygad om att en majoritet av befolkningen tycker är riktigt.
Ungefär som när [[Lars Leijonborg]] blev Lejonkungen i valet 2002 med krav på hårdare tag och att invandrare måste lära sig svenska för att bli svenska medborgare.
Nu tyder det mesta på att Jan Björklund får leta vidare för att hitta den brandfackla som kan lyfta fp i nästa val. De första reaktionerna från chefen för [[LO:s]] samhällsavdelning, [[Irene Wennemo,]] lät som om hon varit med och utformat folkpartiets förslag.
Wennemo tycker också att det behövs en särskild anställningsform för de branscher där arbetsgivarna vill ha lärlingar. För sådana anställningar måste det finnas en särskild lönetrappa, med låga ingångslöner som redan trappas upp när lärlingen lär sig mer och mer.
Alltså precis det som Jan Björklund föreslår. Han och Irene Wennemo är också överens om att lägsta lönerna i avtalen inte ska sänkas.
”En generell sänkning av minimilönerna i Sverige är inte genomförbart”, säger fp-ledaren.
Att folkpartiet i de kommande budgetförhandlingarna ska driva att ungdomar ska få hjälp av arbetsförmedlingen att söka jobb från dag ett är heller inget som kan uppröra opposition och fackföreningar. Dagens väntan i 90 dagar kritiseras varje dag av arbetsförmedlare runt om i landet. I den frågan är det de nya moderaternas samhällsingenjörer i form av arbetsmarknadsminister [[Sven Otto Littorin]] och finansminister [[Anders Borg]] som Jan Björklund får stångas med.
Just på den punkten kan han hämta stöd hos [[den rödgröna oppositionen]] och LO. Och när det gäller lärlingsjobben och deras löner verkar alltså enigheten vara närmast total med LO. Varför talar han då gång på gång om de protester som väntar och att förslaget är så kontroversiellt?
”Vi får väl se, om det inte blir en massa motstånd är jag väldigt glad.”
Men frågan är väl om han är det, egentligen. Utan protester blir det svårare att profilera sig som den borgerlige sanningssägaren.