När [[Lars Ohly]] i kväll äntrar talarstolen kommer han att anstränga sig för att framstå som den gladaste partiledaren i hela Almedalen. Men frågan är vad han egentligen har att vara så glad över. I årets Europaparlamentsval tappade [[Vänsterpartiet]] 7.1 procentenheter av sina väljare och stannade på 5.7 procent. Därmed gjorde partiet sitt överlägset sämsta Europaparlamentsval någonsin. Det blåser frihetliga vindar i svensk politik och i kulisserna ruvar [[Jonas Sjöstedt]], beredd att utmana Ohly om partiledarposten.
Nej, allt är inte mörkt och dystert på Vänsterpartiets himmel. Genom det rödgröna samarbetet har Vänsterpartiet släppts in i den politiska värmen, och de borgerliga allianspartierna får allt svårare att demonisera Lars Ohly och skrämma med kommunistspöket. Om ett drygt år kan Vänsterpartiet sitta i regeringen och Lars Ohly ha en tung ministerpost – ett scenario som var politiskt omöjligt bara för några år sedan.
Men först skall valet vinnas och Vänsterpartiet hålla sig på rätt sida av fyraprocentsspärren. Visst måste Lars Ohly i djupet av sin själ oroa sig över att Vänsterpartiet inte lyckats dra nytta av Socialdemokraternas kräftgång i opinionen. Väljarna – och främst de unga väljarna – har i stället vänt sig till [[Miljöpartiet]] och [[Piratpartiet]].
Faktum är att Miljöpartiet och Piratpartiet i Europaparlamentsvalet var de största partierna bland förstagångsväljarna. Framgångarna för Miljöpartiet och Piratpartiet kan tolkas som att det blåser frihetliga vindar i svensk politik. Lägg till att Sverige ofta beskrivs som världens mest individualiserade land, så blir uppförsbacken för Sveriges kanske mest kollektivistiska parti desto större.
Vill Lars Ohly vinna ungdomen måste han ta plats i frihetsfrågorna. [[Mona Sahlin]] har talat om nödvändigheten att utveckla en röd frihetsvision, för att vrida frihetsbegreppet ur borgerlighetens händer. Har Ohly också den insikten, och har han viljan och förmågan? Eller blir det [[Jonas Sjöstedt]] eller [[Alice Åström]] som får ge Vänsterpartiet de nödvändiga knuffarna i denna riktning? Själv tänker jag lyssna på Lars Ohlys tal i Almedalen i kväll med dessa frågor i bakhuvudet
”Lägg till att Sverige ofta beskrivs som världens mest individualiserade land”?
Vem säger det? Det rimmar illa med in bild av Sverige men jag kanske är onormal.
E-mannen: Det är Robert Inglehart och Christian Welzel som i sin bok ”Modernization, Cultural Change, and Democracy” undersökt 57 länders auktoritetsmönster och visat att Sverige är det mest individualistiska landet av alla. Svenskar betonar autonomi, självständiga opinionsyttringar och individuella rättigheter i betydligt större utsträckning än vad andra länders befolkningar gör. medan religion, nation och tradition tillmäts mindre vikt. Studien baserar sig på material från World Value Survey.
Det räcker att se hur människor klär sig i Sverige för att inse att det är konformism som gäller. Och denna konformism är mycket mer framträdande i storstäder än på landsbygden. Sedan jag flyttade från Stockholm till Gotland för drygt 3 år sedan har jag bara sett två Canadian Goose jackor.
Bara för att människor säger att de är individualister så behöver de inte vara det. Att säga att man är individualist är en del av konformismen.