Antalet seminarier under Almedalsveckan har varit rekordstort i år. Men vissa samhällsfrågor har mer eller mindre lyst med sin frånvaro. Almedalsbloggen har tidigare uppmärksammat att antalet idrotts- och kulturorganisationer som arrangerar seminarier inte är stort. Samma sak gäller handikapporganisationerna.
Det finns seminarier som berör människor med funktionshinder men det är inte många. Däremot finns det en del representanter från handikapporganisationer här i Almedalen som försöker synas i vimlet, till exempel rörelsehinderorganisationen De Handikappades Riksförbund (DHR), Unga Hörselskadade och Sveriges Dövas Ungdomsförbund.
Hallå, Maria Johansson, ordförande i DHR, varför ordnar ni inte seminarier här?
Vi har gjort det tidigare, men ville prova något nytt. Vi har valt att istället att gå på seminarier som vi tycker berör människor med funktionshinder och ställer frågor. Men samtidigt har det blivit väldigt uppenbart för oss att många seminarier är i otillgängliga lokaler! Vi kommer inte in helt enkelt.
Vad har ni gjort då?
Vi går dit ändå och delar ut flygblad. Vi informerar besökarna att arrangören har valt en otillgänglig lokal som vi inte kommer in i. Många reagerar med förvåning och det har lett till många informella diskussioner. Många har också blivit intresserade av vår kampanj vi driver – Öppna Sverige.
Vad är de största problemen?
Dels att många byggnader har trappsteg som borde vara åtgärdade nu enligt kraven på enkelt avhjälpta hinder i plan- och bygglagen. Men också på obetänksamhet. Till exempel skulle vi vara med på Pratbar i Kårhuset där det finns hiss men den var låst. Den skulle däremot vara öppen när ett seminarium om tillgänglighet för funktionshindrade skulle arrangeras men var stängd annars!
Varför är inte fler handikapporganisationer här?
Kanske för att det är svårt att hitta tillgängligt boende. Men kanske också för att man inte ser värdet av alla informella kontakter och diskussioner. Trots alla problem med tillgängligheten tycker jag absolut att det har varit värt att komma hit!
det kan ju bero på att Visby är Sveriges otillgängligaste plats med rullstol. eller iaf med barnvagn. jag gjorde några tappra försöka att ta mig in på seminarier men gav upp.