FRA-affären har utvecklat sig till en mardröm för regeringen och för Fredrik Reinfeldt . Om Reinfeldt ihärdar i genomförandet kommer frågan att förfölja regeringen hela vägen in i 2010 års valrörelse. Men regeringen har låst sig i formuleringar om lagens nödvändighet på ett sätt som avsevärt försvårar en eventuell reträtt.
I FRA-frågan är Fredrik Reinfeldt därför damned if he do, and damned if he don’t . I kvällens Almedalstal måste han starkare än tidigare positionera sig i frågan om hur FRA-lagen nu skall hanteras politiskt.
Sannolikt är det en pressad Fredrik Reinfeldt som äntrar talarstolen i Almedalen i kväll. Samtidigt som konjunkturen visar tecken på att vika och inflationen och räntan stiger, så leder oppositionen över regeringen med 17 procentenheter i den senaste opinonsmätningen. Aldrig tidigare har en svensk regering hämtat in ett så stort opinionsunderläge två år före ett val.
Ett problem för regeringen i FRA-frågan är att argumentationen för lagen skiftat över tid. Länge präglades debatten av den moderate försvarsministern Sten Tolgfors påstående att lagen var nödvändig för att förhindra terrordåd mot svenska soldater i Afghanistan. Argumentet föll på sin egen orimlighet, och Säpo gick till sist in i debatten och tog avstånd från försvarsministerns argumentation. Nu läcker det i stället – sannolikt inifrån det militärindustriella komplexet – att lagen är nödvändigt för att Sverige effektivit skall kunna spionera på Ryssland och använda de inhämtade uppgifterna som bytesvaror med andra länders underrättelsetjänster.
Till regeringens svajiga argumentation i frågan kommer det politiska fubblet med handläggningen av ärendet. Först en offentlig och förödmjukande inpiskning av de enskilda ledamöter som tänkte rösta emot lagförslaget i riksdagen, och därefter en blixtsnabb återemittering till utskottet för fasadputs.
I FRA-frågan har socialdemokraterna – som sannerligen inte har mycket att yvas över när det gäller tidigare handläggning av övervakningsfrågor - tillsammans med den övriga oppositionen fått sig en synnerligen fet sparv kastad rakt i gapet av regeringen. Sparven kommer att räcka länge, det är bara att tugga försiktigt och njuta av smak och arom.
Hur skall då Fredrik Reinfeldt ta sig ur knipan. Det bästa vore trots allt att försöka visa statsmannaskap genom att ta ett steg tillbaka och därigenom plocka tillbaka sparven ur oppositionens käftar. Inbjud till förutsättningslösa partiledaröverläggningar om det bästa sättet att hitta en väg som tillgodoser landets säkerhetsbehov, tryggar integriteten och återställer allmänhetens förtroende för det politiska ledarskapet.
Orkar eller vågar Fredrik Reinfeldt ta detta steg? Kanske inte. En första indikation får vi i Almedalen i kväll.
Hans enda chans att undvika att simma med ett ankare runt halsen ända fram till valet är att backa totalt och erkänna att det var en dum ide att avlyssna svenska folket.
Kan tänka mig att det pågår febril aktivitet att försöka hitta på en bra ursäkt för dem att göra det utan att tappa ansiktet totalt.
Men det kommer säkert att bli ”too little, too late”…