Vilken roll spelar Jesus i svensk politik? Eller vilken roll skulle han spelat om han kommit till jorden i dag? Är det överhuvudtaget meningsfullt att namnge Jesus, Reinfeldt och Sahlin i samma rubrik? Dessa frågeställningar låg till grund för ett seminarium om religion och politik som under torsdagsförmiddagen genomfördes i tidningen Dagens och Frälsningsarméns regi.
Det är andra Almedalsåret i rad som tidningen Dagen och Frälsningsarmén genomför ett avancerat seminarieprogram i Krukmakarens Hus i centrala Visby. Vid förmiddagens arrangemang med ett 50-tal deltagare diskuterade Anders Carlberg (Fryshyset), pingspastorn från Jönköping Pelle Hörnmark, kristdemokraten Emma Henriksson samt ordföranden för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen Peter Weiderud religionens och kanske framför allt det kristna budskapets roll i svensk politik. Rubriken var Jesus, Reinfeldt och Sahlin – förebild och provokatör i samhällsdebatten.
Anders Carlberg skrädde i vanlig ordning inte orden. Med utgångspunkt i liknelsen om den förlorade sonen kritiserade han svensk kriminalpolitik och dess betoning på högre stängsel kring fängelserna i stället för på förlåtelse, rehabilitering och barmhärtighet. Den förre socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström beskrevs av Carlberg som ”hård och elak och jävlig” i dessa frågor. Därutöver ihärdade Carlberg i att påstå att alla hans ateistiska vänner bar en religiös längtan, och att denna längtan var Guds straff för dem.
Pelle Hörnmark beklagade att religionsfrihet i Sverige i dag mer var att betrakta som frihet från religion är som till religion. Emma Henriksson betonade att kristdemokrater stött politiska krav på att böneutrop skulle tillåtas från minareter, på samma sätt som att klockringning tillåts från kristna kyrkor. Det var inte bara nattens nöjesliv som borde få intervenera i privatlivets helgd.
Peter Weiderud berättade om hur hans kristna tro var en inspiration för politisk handling, och betonade flera gånger skillnaden mellan den politik hans kristna tro förde honom till och den politik som kristdemokraterna representerade.
Visst fanns det en antagonism mellan Peter Weiderud och Emma Henriksson, även om debatten färdes under lugna och civiliserade former. Frågan är nu hur socialdemokraterna kommer att hantera kristdemokraterna i 2010 års valrörelse. Inför valet 2006 valde socialdemokratin att försöka tiga ihjäl kristdemokraterna, med förhoppningen att partiet därigenom skulle trilla under fyraprocentsspärren. Kommer socialdemokratin att försöka upprepa den strategin 2010? Och vilket är i så fall det tänkande som mynnar ut i att en sådan strategi skulle ha bättre förutsättningar att lyckas denna gång?
Jag tycker att en intressant observation är att Socialdemokrraterna, moderaterna, centerpartiet, kristdemokraterna, folkpartiet, miljöpartiet, sverigedemokraterna och vänsterpartiet alla bekänner sig till den kristna tron och att Bibeln är Guds ord genom sitt ledarskap i Svenska Kyrkan. Altså är ingen av dessa trovärdiga som ”religiöst neutrala”