Har centerpartiet en framtid i svensk politik? Sedan ett antal år tillbaka tycks partiet ha etablerat sig på en nivå kring 6-7 procent i såväl opinionsundersökningar som valresultat. Men med moderaternas vandring mot mitten blir det trångt på det politiska mittfältet. Skall en bort? Och blir det i så fall centern?Centern var länge ett praktexempel på ett parti som mycket skickligt lyckades hantera övergången från ett intressebaserat parti som under namnet Bondeförbundet gjorde anspråk på att representera Sveriges bönder, till att under Thorbjörn Fälldin försöka profilera sig som ett massparti med bred väljarbas. Som mest erhöll centern drygt 25 procent av rösterna i ett riksdagsval (1973).
Bondeförbundet/centerpartiet ställdes under 1950- och 1960-talen inför ett dilemma. Bondeklassens och landsbygdsbefolkningens andel av valmanskåren sjönk. Skulle partiet därför värna än starkare om sina kärnväljare, eller skulle partiet bredda sin politik för att försöka vinna nya väljargrupper? Om partiet valde det första alternativer riskerade man att frysa väljarstödet kring en låg procentnivå, i huvudsak bönder och landsbygdsbefolkning. Om partiet valde det andra alternativet riskerade man att förlora landsbygdsbefofolkningens röster, utan att det fanns några garantier för att man skulle vinna stöd i nya väljargrupper.
Dilemmat var ungefär detsamma som socialdemokratin stod inför när arbetarklassens andel av befolkningen började sjunka.
Centerpartiet lyckades under främst 1970-talet göra miljöfrågorna och kärnkraftsmotståndet till sina profilfrågor. Men i dag talar alla – t o m moderaterna – om miljön, och miljöpartiet har konstituterat sig som ett parti med just miljöfrågorna som ideologisk plattform. Kärnkraftsopinionen har svängt, och centern med den.
I stället tycks centern i dag försöka göra sig till småföretagarnas och entreprenörernas parti. Det är inte helt fel tänkt. Men den väljargruppen är svårflirtad och flyktig. Jag tror inte den är tillräcklig för att centern åter skulle etablera sig på en nivå över tio procent. Centerledningens och Maud Olofssons agerande i FRA-frågan har också skadat partiets möjligheter att vinna fäste i guppen yngre storstadsbor, där Fredrick Federley tidigare gjorde viktiga insatser.
Nu är det ju för centerns del fortfarande en bit kvar till den obehagliga fyraprocentsnivån, och det finns andra partier på den borgerliga kanten som har skäl att oroa sig mer. Men om centern vill utmana moderaterna om ledningen och makten inom borgerligheten krävs det onekligen ett nytänkande. Vilka frågor blir framtidens valvinnarfrågor? IT-frågorna är nu körda för centern. Men kan man knycka vårdfrågorna från kristdemokraterna (särskilt om kd trillar ur riksdagen 2010)? Eller kriminalpolitiken från moderaterna? Eller kommer man att frestat att fiska i grumligt vatten i invandringspolitiken?
För inte blir det väl så att centern efter ett förödmjukande valnederlag 2010 under en ny partiledning söker samarbete med socialdemokraterna inför valet 2014…
Ett parti som måste kasta sig mellan olika sakfrågor för att överleva kanske helt enkelt gör enklast i att lägga ner. Kanske finns fröet till ett nytt liberalt parti i spillrorna av (c), (fp) och (m). Och hökarna som inte är liberala nog kan väl samlas i ett konservativt parti.