Fenomenet Karl Rove kommer till stan. Hans besök på Almedalsveckan blir en mediahype av största slag. Karl Rove uppfattas som det senaste decenniets främste valstrateg i amerikansk politik, och hans sätt att leda George W Bush segerrika kampanjer 2000 och 2004 gav honom smeknamnet ”Bush hjärna”. Särskilt uppmärksammad blev hans strategi att inte prioritera jakten på marginalväljare i det politiska mittfältet, utan i stället mobilisera soffliggare bland republikanernas kärngrupper. I dag har Rove lämnat insidan av det politiska spelet och fungerar i stället som expertkommentator och valguru i bl a Fox News Channel och Newsweek.
Karl Roves kampanjmetoder fokuserar på konflikt och smutskastning av motståndaren.
Framförallt har Karl Rove arbetat med sofistikerade opinionsundersökningar som kartläggar väljarnas åsikter och sedan låta resultaten ligga till grund för valkampanjen och för kandidatens utspel. De amerikanska presidentvalskampanjerna har i Karl Roves regi gått än längre än tidigare när det gäller att nosa upp potentiella väljarröster och sedan anpassa budskapet därefter.
De senaste åren har Karl Roves karriär solkats av misstänkt inblandning i en rad amerikanska politiska skandaler. Rove misstänktes för att olagligt ha läckt till medierna att den pensionerade amerikanske diplomaten Joseph Wilsons hustru Valerie Plame var CIA-agent, i syfte att straffa Wilson för att denne avvisat Bush-administrationens påstående att Irak under Saddam Hussein försökt köpa uranmalm av Niger. Rove förekom även i utredningen där den amerikanske justitieministern Alberto Gonzales anklagades för att ha genomfört en politisk utrensning bland åklagare, samt i en mutskandal kring den konservative lobbyisten Jack Abramoff.
Det finns något pojkaktigt över Karl Roves framtoning. Med friskt mod och utan några begränsande föreställningar om hur man ”borde” göra har han givit sig in i det politiska livet för att ”hjälpa till” och stödja de kandidater som visserligen betalar honom bra, men vars värdegrund han också känner sympati för. Lite smutsiga affärer får inte stå i vägen för det godas sak. Framför mig ligger just nu Anders Isakssons bok om Ebbe Carlsson: ”Ebbe. Mannen som blev en affär”. Med all respekt har jag ändå svårt att inte se likheterna, faktiskt också till utseendet. Den kala hjässan, de runda glasögonen, den pojkaktiga blicken. Karl Rove som Ebbe Carlsson – i långbyxor, men ändå.
Vilken betydelse har då Karl Rove haft för amerikansk politik? Karl Rove är mer intressant som fenomen än för sitt inflytande. Han är ett barn av sin tid, där rörliga väljare och minskad partiidentifikation innebär att ständiga opinionsmätningar och anpassning av kampanjbudskap blir en vägvinnande strategi i jakten på väljare. Fenomenet Karl Rove förändrade inte amerikansk politik – fenomenet Karl Rove visade att amerikansk politik förändrats. Eller för att citera Alf W Johanssons karaktäristik över Herbert Tingsten: Han var mannen som tiden fann.
Du skriver ”Framförallt har Karl Rove arbetat med sofistikerade opinionsundersökningar som kartläggar väljarnas åsikter och sedan låta resultaten ligga till grund för valkampanjen och för kandidatens utspel.” På vilka källor baserar du detta? Mathew Dowd utförde opinionsundersökningarna åt Bush både 2000 och 2004.