Lars Ohly inledde sitt anförande med att förklara att det handlar om ”motstånd”.
Att detta motstånd skulle riktas mot regeringen kom knappast som en överraskning. Ohly hänvisade till att finansminister Anders Borg igår deklarerat att han inte ville ha något systemskifte, och försökte sedan under tio minuter bevisa att systemskiftet redan fullbordats, bland annat för att stödet till Månadens bok, eller vad det nu heter, slopats. Man undrar vad han komer att säga om alliansen skulle få för sig att avveckla bolaget eller apoteket. Militärkupp?
Motståndet exemplifierades sedan, bland annat genom krav på folkomröstning om EU-fördraget, krav på stopp för vissa vapenslag, krav på åtgärder mot klimathotet, krav på bibehållen standard i välfärdssystemen, och, som en flört med gotlänningarna, krav på bättre trafikförbindelser med fastlandet.
Ohly klockade in sitt tal på ganska exakt trettio minuter, inför en rätt gles men hyggligt intresserad publik.
Där jag stod överskuggades dock intresset av lekande hundar, med moderata riksdagsledamoten Sofia Arkelstens lilla franska bullterriervalp i spetsen. Djurvännen och libertarianen Christian Gergils, som mest tittade på hundarna, sågade Ohlys framträdande, och menade att talet var oväntat dåligt givet att Lars Ohly faktiskt kan vara en riktigt god retoriker.
Själv tyckte jag att talet var ganska hyfsat.
Den mest minnesvärda repliken gällde vänsterns favorit-hackkyckling Fredrick Federley, och hans famösa uttalande att det är lite ”rörigt” i Irak.
- Rörigt, sa Lars Ohly, är det i mitt sovrum. I Irak, Fredrick Federley, råder det inbördeskrig.
Kul. Och väl repeterat.
