Under frågestunden vid Lars Ohlys presskonferens gick det till en början trögt. När ordet släpptes fritt blev det helt tyst. Ingen tycktes ha en enda fråga att ställa.
Men när isen väl brutits tog det fart. Självfallet diskuterades de frågor som skiljer vänsterpartiet och socialdemokratin åt. Och ingen som lyssnade på vad Ohly sade kan någonsin lura sig att tro att vänsterblocket kan bygga en allians, eller ens ett trovärdigt regeringsalternativ, med vänsterpartiet som underlag. Splittringen är monumental – detta kommer nog att avhandlas i en del analyser i morgondagens tidningar.
Personligen får jag, efter ett par seminarier besökts, intrycket av att vänsterpartiet nu har börjat ställa sig frågan varför de inte växer – på bekostnad av frågeställningar om politisk vision. När Ohly avgått kommer partiet bli Schyman-populistiskt igen. Väljarna ska lockas med protester mot allt som rör sig snarare än av en politisk idé. Sannolikt räknar man med att plocka en hel del av dem som ogillar Mona Sahlin, och alltså satsar man på inomsocialistisk kannibalism istället för att bygga koalitioner.
