Det som inte fick hända i Almedalen hände. Ett knivmord på öppen gata. En attack mot demokratin.
Vid sidan av mitt engagemang i makthavare.se är jag lärare, just nu på SFI där jag undervisar nyanlända elever. För några år sedan bjöd jag in Maria Stockhaus (m) till en lektion. Jag kommer aldrig glömma hur en av eleverna var så nervös när vi arrangerade en frågestund. Han förklarade sedan att det aldrig skulle gå att komma så nära en politiker i hans hemland. Dagen efter besöket pratade vi om hur unikt Sverige är, där riksdagspolitiker kan besöka skolor. För mig som lärare och uppväxt i Sverige är det inte konstigt. För honom var det otroligt.
Jag kommer ihåg att jag tänkte tanken att det hade varit roligt om han fick möjlighet att besöka Visby under Almedalen. Där hade han inte bara träffat Maria Stockhaus, utan även stora delar av de som styr Sverige. Han hade kunnat träffa en minister i en gränd. Han hade kunnat stå i samma toalettkö som en generalsekreterare för en myndighet. Och han hade kunnat gå förbi en nationell utredare på SKR på Donners Plats. Det är normalt i Almedalen och det är så det ska vara.
Mordet under onsdagen kommer förändra Almedalen för alltid – och vi kommer få anstränga oss mer om vi ska fortsätta ha den öppna och världsunika plats som Visby är under Almedalsveckan. Vi har alla en viktig uppgift att visa att demokrati och öppenhet går före mörkerkrafter som vill sabotera.
Under senvintern när partierna, byråerna, myndigheterna, organisationerna och företagen startar sin Almedalsplanering kommer de behöva väga in säkerhetsaspekten på ett nytt sätt än tidigare. Jag hoppas att de kommer fram till att det är värt att åka till Visby, för nu gäller det att verka i Ing-Marie Wieselgrens anda.
Jag kommer vara på plats i Visby nästa år. Jag hoppas att vi ses där och tillsammans står upp för vår världsunika öppenhet.
Men jag kommer inte kunna sluta tänka på Ing-Marie Wieselgren och hennes familj.
Fan, det var det här som inte fick hända.
Jessica Schedvin, chefredaktör på makthavare.se
