Fler Unga Makthavare är en intervjuserie som uppmärksammar Almedalsveckan ur ett ungt perspektiv. Vi får följa några av Fler ungas delegater och ta del av deras syn på Almedalen före och under veckan. En av delegaterna är Hanna Tebrand.
“Jag sökte till Fler Ungas Almedalsdelegation i en vilja att föra politiken närmare. Det är lätt att skylla på politikerna, klaga på vad dem gör och inte gör, men sanningen är att vi alla spelar en lika stor roll i samhällets utveckling. Jag vill ta mitt ansvar, inspirera andra att göra det samt bygga upp en tro på framtiden”, säger Hanna Tebrand, 19 år. Hon kommer från Stockholm och går danslinjen på Stockholms Estetiska Gymnasium. Hennes politiska engagemang finns i djurrättsrörelsen, och därtill är hon nykterist och pratar gärna om hur alkoholnormen påverkar samhället.
“Jag har länge känt till Almedalsveckan men haft svårt att sortera bland allt som händer från hemmaplan och därför inte greppat dess fulla omfattning. Jag ser fram emot att befinna mig mitt ibland det och få uppleva Almedalsveckan på egen hand.”
Inför veckan har hon förberett sig genom att tänka ut frågeställningar till de seminarium hon ska gå på och sammanställa ett schema över allt hon ska göra.
“Min förhoppning är att lämna Almedalen med nya perspektiv. Jag önskar öppna samtal där målet är att lära av varandra och tillsammans hitta lösningar. Det kommer bli en intensiv vecka men genom att lyssna på mina egna behov och våga ta ett steg tillbaka när det blir för mycket tror jag att Almedalsveckan kommer vara oerhört givande.”
När jag frågar om hur hon tror att unga bemöts i olika för Almedalsveckan typiska forum är hon inte särskilt orolig över lag. Däremot tror hon att det finns en risk för att man som ung kan bli överkörd och inte få ta del av konversationer för att man antas inte förstå vad de vuxna pratar om.
“Jag är både vegan och nykterist och har på grund av min ålder bemöts som naiv och okunnig när jag talat om det. ‘Det är en fas’ eller ‘det är lätt att tro när man är ung’ är exempel på kommentarer. De allra flesta är dock hänsynsfulla och lyssnar på vad jag har att säga.”
Väl på plats i Almedalen är det en något trött men glad Hanna jag möter.
“Det känns väldigt bra, jag har kunnat ta in veckan på annat sätt än jag trodde. Jag trodde jag skulle känna mig väldigt överväldigad men jag har kunnat sortera och hitta platser där mina frågor diskuteras. Jag har inte känt någon stress över att jag inte kunnat vara överallt samtidigt utan jag har accepterat att där jag är just nu är bra.”
Efter tre dagar i Visby har Hanna hunnit gå på en filmvisning om afghanska kvinnor i fängelse, ett kulturhack för att synliggöra kulturen inom demokratin och hittat ett vattenhål i form av Syregården. Dessutom har hon en hel del umgåtts med de andra delegaterna från Fler Unga.
“Att vara här med Fler Unga är jättehärligt. Vårt uppdrag är att representera unga, delta och synas. Det är väldigt fritt, man får vara var man vill. Vi ska synas som oss själva och som unga och ta plats.”
Jag frågar hur det är att vara ung i Almedalen jämfört med vad hon trodde innan hon kom hit.
“Jag har inte deltagit i så många samtal utan mest varit åskådare. I allmänhet tycker jag att människor lyssnar väldigt bra. När vi gjorde kulturhacket var det lite tråkigt att vi jobbade i en och en halv timme med att sätta ihop våra förslag för att sedan få fem minuter på oss att presentera dem. Det kändes inte som att vi fick förklara våra förslag, det blev väldigt platt. Men jag tror många är intresserade av vilka perspektiv unga kan komma med. Jag känner mig välkommen. Jag har försökt gå fram till och prata med lobbyister och politiker men de har ofta varit på väg någonstans. Jag känner mig trygg än så länge men jag tror också att jag hänger mycket i kretsar där unga är ganska mycket. Frågor om klimat, djurskydd och veganism diskuteras mycket av unga. Imorgon ska jag vara med på Lilla Almedalen och ställa frågor till Liberalerna. Där tror jag att jag inkräktar lite mer, vilket är bra.”
Innan veckan trodde Hanna att unga ofta bemöts med fördomen om att de mest deltar för att festa och ha kul. På plats har hon inte känt av det, men däremot tycker hon att det finns en allmän felaktig uppfattning om millenials.
“Det sägs att vi millenials är så bortskämda och fått allt serverat på ett fat. Jag tycker det är en så märklig uppfattning. Ungdomar som jag möter har extremt mycket engagemang och vill verkligen göra skillnad. Jag tror att vår generation med all tillgång till information som vi har kan nå oerhört långt. Kolla bara på #metoo, det hade aldrig kunnat ske för tjugo år sedan. Att kategorisera ungdomar som att de inte bryr sig är så extremt konstigt, och när man väl bryr sig får man ofta tillbaka att ‘det är en fas’.”
Vi talar vidare om det finns någon risk med att marknadsföra sig själv som just ung i Almedalen, med risken att ens andra egenskaper och individuella intresseområden kommer i skymundan.
“Jag tror inte att det finns någon risk med att fokusera på att vi är unga. Jag tror att det är vår styrka. Vi har ungdomen med oss hela tiden, men alla representerar unga inom olika områden. Vi är alla individer och det är så skilt vad vi bryr oss om och jobbar för.”
Hanna kommer gärna tillbaka till Visby och Almedalsveckan.
“Almedalsveckan överträffar mina förväntningar. Det är inte så byråkratiskt. Jag tror att jag personligen uppskattar det eftersom jag har hittat forum som passar mig. Jag vill gärna se en mer livnära politik och när folk hör det blir jag ofta sedd som en flummig hippie som gillar att gå runt barfota. Jag älskar att gå runt barfota, men min identitet och mitt politiska engagemang tas då inte på allvar för att jag är flummig. Mina åsikter är välgrundande, jag har läst många böcker och är väldigt involverad.”
