Ännu en Järvavecka är över. Den startade på topp, och avslutades av Niklas Svensson på ett sätt som arrangörerna förmodligen inte hade tänkt. I år kan vi konstatera att det var politiken som både lyfte och sänkte Järvaveckan.
Idén är fantastisk. Genom att samla politiker och opinionsbildare i ett område som verkligen behöver mer uppmärksamhet är en stor demokratiinsats som vi ska hylla grundaren Ahmed Abdirahman för. Det behövs mer och det behövs en politisk diskussion kring integrationsfrågan. Det var även det som präglade de politiska talen och det som den mediala bevakningen till största del handlade om.
Men. Det finns alltid ett men i nya sammanhang som växer väldigt snabbt.
Jag ogillar jämförelsen med Almedalsveckan. Men: Almedalsveckan har vuxit sig stark tack vare besökarna. Järvaveckan har vuxit sig starkt tack vare driftiga arrangörer.
Det visade sig främst i det politiska samtalet bland de deltagande organisationerna som fanns på plats. Under veckan har haft Makthavare.se representation hela veckan och intresset att diskutera politik har varit minimalt. Om det beror på avsaknad av politiska manifest eller ett ointresse låter vi vara osagt, men min slutsats är att det handlar om att Järvaveckan har vuxit sig stark utan politiken. Och sedan tvingat dit politiken.
Jag ser fram emot att följa arbetet med Järvaveckan. Den behövs och Järvaveckan och dess arrangörer har lyckats med att få ut politikerna i utanförskapsområden. Det ska de ha tack för, så hoppas jag att politikerna nästa år kan samtal om varför de är där. Bortsett från att synas på rätt ställe.
Jessica Schedvin, chefredaktör Makthavare.se.
