Tre röster om talet

Stödet för Kristdemokraterna faller och om man ska tro de senaste mätningarna befinner de sig långt utanför riksdagen efter nästa val. Med det i bakhuvudet intog Ebba Busch Thor scenen i Almedalen. Hur gick det?

Josefin Skyttedal, legal counsel Kicks:

“Det generella betyget är väldigt högt. Ebba är en otroligt duktig retoriker och har verkligen förmågan att fånga lyssnarna. Retoriskt tyckte jag det var jättebra, och jag gillade också att hon tog in lite diagram och statistik på ett snyggt sätt. Först blev jag lite orolig när hon sa att hon bara skulle prata om välfärd, äldrepolitik och sjukvård, men sedan gillade jag verkligen hur hon initialt målade upp Sverigebilden och hur vi ska bevara traditionerna samtidigt som vi välkomnar nya hit. Det blev lite mycket fokus på äldre, välfärd och sjukvård, jag ser inte att det är frågor som KD behöver prioritera just nu samtidigt som det är traditionella, viktiga KD-frågor. Hon kom med förslag om att sänka pensionärsskatten och hur man ska utvidga välfärden, jag hade gärna sett förslag i typiskt borgerliga frågor, kanske om fler skatter vi kan sänka. Men jag gillade ändå att hon tog i lite hårdare frågor också, med fler poliser och mot terror. Inför nästa tal tycker jag hon ska konkretisera vilka frågor som blir huvudfrågor för KD inför valet, hur man ska samarbeta med Alliansen och hur man skiljer sig från Socialdemokraterna som också pratar mycket om välfärd. Vad är det vi menar med välfärd, vad lägger vi i välfärdslöftet och välfärdssveket?”

Magnus Ek, förbundsordförande CUF:

“Jag är lite kluven. Om jag börjar bakifrån tycker jag det är riktigt snyggt när hon pratar om just hur man kan minska kommunernas utgifter och var man kan hitta pengar till välfärdens kärna, sjukvård och polis. Jag är mindre imponerad av hon, när hon gått igenom var vi kan hitta skattepengar till det viktiga utan att offra något vi tycker är centralt, inte vill göra det här för att sjukvården är det viktigaste. Då har man liksom gett tillbaka, man har tagit initiativ från regeringspartierna och sedan har man gett tillbaka det i slutet på talet. Gällande början är jag betydligt mindre imponerad. Dels för att jag, som en av liberalerna som kritiseras, tycker att det är viktigt att man kan prata om hur man kan stå upp för jämställdheten och de värden som är viktiga utan prata om det som om det vore oförenligt med att vara uppväxt med en annan kultur. Där tycker jag hon skjuter bredvid målet. Tyvärr tror jag också att det är väldigt medvetet, det syns när hon tar upp exempel på de som gör fel, de som pratar fel. Jag tror inte det är så många liberaler som kommer och hytter åt Ebba och säger ‘tänk nu på integrationen’. Hennes exempel klingade väldigt falskt. Precis som tidigare vill man markera att man är väldigt höger, man gör det i värdefrågorna och pratar om integrationen som är viktig. Det är en klassisk konservativ tankebild hon målar upp med nationen som ett hus och även om jag tyckte att det var väldigt snyggt att man kunde bygga till ett rum så var det väldigt tydligt att det här är vår rödmålade stuga. Det märks att det har blivit mer klassiskt konservativt, ‘här är Sverige, det är ett hus och vi ska rusta upp det tillsammans’.”


Jonas Lundgren, vänsterdebattör och nyhetschef på Makthavare.se:

“Över lag ganska bra. Jag gillade hennes sätt att ta vikten av att respektera barns och kvinnors rättigheter. Det var lite gripande och fint. Samtidigt är det ju inte speciellt imponerade hennes politik. Det är stora ord och väldigt få konkreta förslag och nyheter. Det var ett tal mer för att bekräfta att den mer nationalistiska linje partiet slagit in på fortfarande gäller.”