Sverigedemokraterna har satsat fullt ut på sin Almedalsnärvaro. Det är ett kaxigt parti som visar upp sig i Visbys mitt. Kommer detta bli partiets fall? Läs chefredaktör Jessica Schedvins partianalys.
Jag minns första året som Sverigedemokraterna deltog i Almedalsveckan. De var redan då en snackis och det är en position som de har behållit sedan dess. Då var det nytt med sverigedemokrater i Visby. Denna Almedalsvecka har de skapar sig en tydlig positionering där de nu vill visa upp sig som ett konkret alternativ i svensk politik. Deras problem är att de har växtvärk.
Årets vecka kan sammanfattas med mycket yta och lite verkstad. De politiska utspelen har varit minimala och restaurangdekorationen har kompenserat upp det tomma innehållet.
Om man ska visa upp någonting behöver det finnas ett innehåll. Partiengagemanget behöver komma underifrån och skapa den traditionella folkrörelse som etablerar ett riktigt politiskt innehåll.
Sverigedemokraterna hade efter förra valet svårt att hitta folk till sina poster. Stolar stod tomma och galenskap kunde gödas i ett parti där det av förklarliga skäl är lätt att göra en politisk karriär. Under årets Almedalsvecka har detta blivit uppenbart. Ytan är i fokus.
Jimmie Åkesson har mycket att bevisa inför ikväll. Han är i ett opinionsstadium där han inte endast talar till de redan frälsta. Han behöver visa vad partiet vill före vad de inte vill. Han måste bevisa att hans parti inte står i ett organisatoriskt kaos. Han måste visa att han är en kraft att räkna med i de politiska finrummen.
Det har de lyckats dåligt med under denna Almedalsvecka. Ikväll är det upp till bevis.
