Realistisk, mord, politiskt spel och Almedalen. Så kan vi sammanfatta Per Schlingmanns bok, där Almedalen är i fokus. Vår Max Eskilsson har recenserat boken.
Intressant nog lyckades utgivningen av I maktens öga (Piratförlaget) ske just under en vecka då det partipolitiska spelet om ledarrollen blottlades i rentav två svenska partier – ett tema som med besked figurerar som fond genomgående i Per Schlingmanns roman. Så gott som hela romanen utspelar sig på plats i Visby under en julimånads första dagar och i centrum står David Ehrling, ung och lovande näringsminister. Statsminister Kropp sägs vara på väg att gå mitt under mandatperioden och en maktstrid ser därmed ut att torna upp sig – där Ehrling står mot den mer erfarna miljöministern Ann-Louise Hegel. Politisk tillhörighet för partiet i centrum nämns aldrig rakt ut, men bland annat passager om att ”ungdomsförbundet” gärna vill se högre näringsbeskattning och att Ehrling talar om ett modernt folkhem ger vid handen att partiet i fråga ska föreställa socialdemokratin, om än enbart antydningsvis.
Tempot är högt. Presskonferenser och intervjuer avlöser varandra på löpande band och mer eller mindre hemliga möten äger rum. Ehrlings förflutna gås igenom och han inser att hans bakgrund kanske inte är helt fläckfri vid medial granskning. Detta förhållande ser även miljöminister Hegel ut att vara mycket väl medveten om.
Vana Almedalenbesökare känner utan tvekan igen den signifikanta sfär, på samma gång berusande pirrig och hetsigt stressande, som skickligt fångas in. En berättelsens kärna ligger i kampen om att sätta bilden av hur verkligheten förhåller sig. Politiken och journalistiksfären kämpar på var sitt hål för att hinna först respektive sätta en så bra, eller åtminstone skademinimerande bild, som möjligt. Samspelet häremellan utgör romanens stora styrka. Det är uppriktigt intressant att följa de moraliska val karaktärerna ställs inför och den balansgång de försöker upprätthålla men stundtals misslyckas med.
Bara det bärande regeringspartiet figurerar i handlingen, någon partipolitisk opposition får vi inte se röken av. Avsaknaden av höga riksdagsledamöter från andra partier kan tyckas märklig – inte minst under de mest allvarliga skeendena. Sett till helheten blir det förhållandet dock i sammanhanget en tillgång. I detta drama utspelas trots allt den stora konflikten inom partiet, och det är intressant just att få fokusera på att följa striden därinom – parallellt med kampen om att sätta agendan i media överlag. Medan den mer öppna politiska konflikten annars utgörs av spelet mellan partier och block blir det spännande att här fördjupa sig inom en annan typ av konflikt, som säkert löpande förekommer mer än man utåt får se.
En bit in i handlingen sker ett mord av en då etablerad karaktär och formen träder med det in i något av ett deckarläge. Övergången görs skickligt och det är ett faktum att det förekom kall spänning i luften redan innan det. Samtidigt är det svårt att komma från känslan av att vändningen inte egentligen var nödvändig. Det psykologiska spelet inom partiet, hur respektive stab arbetar mot det egna målet om framtida partiledarskap, har trots allt tillräcklig berättelsepotential i sig. Förmodligen hade detta fokus kunnat utvecklas ytterligare om inte spåret med en mer kriminalmässig inramning även den hade behövt träda in som dimension.
Överlag är I maktens öga tätt berättad och i stora drag realistisk. Repliker känns sällan krystade eller överdrivet tilltagna. Den oöverblickbara strömmen budskap, rykten, och nyheter i stundtals oskiljbart flöde som kan förekomma vid allvarliga händelseförlopp känns inte hämtad alls långt från verkligheten. Det är inte första gången en person med erfarenhet av toppolitik ger ut spänningsroman. Bland annat Thomas Bodström (S) och Christer Nylander (L) har båda tidigare försökt sig på att porträttera politisk dramatik i romanform. En tydlig skillnad jämfört med de nämnda är att Schlingmann i stora drag ramar in en realistisk historia där karaktärerna faktiskt präglas av både känslor och ambitioner.
