I sedvanlig ordning ska det levereras lite pekpinnar inför Almedalsveckan. I år är det Viggo Cavling som står för detta. Han menar att Almedalen är ute. Sanningen är motsatsen!
Varje år är det inne att stämpla Almedalen som en vecka som tillhör det förflutna. Under de senaste fem åren har diskussionen inför veckan handlat om att politikerveckan har peakat och att vi borde se en nergång. Så har inte varit fallet.
När diskussionen dyker upp dyker mediemännen upp. De som likt Cavling gärna berättar anekdoter om fester och kändisar som han har sprungit på under de (minst) tio år som han har besökt veckan. I all fasa konstaterar han sedan att veckan är över med honom. Nu är Almedalsveckan över innan den ens har påbörjats.
Viggo Cavling har självfallet fel. Idag ser vi en ny generations Almedalsbesökare som tar Cavlings DJ-battlebiljetter och slår ut honom från hetastlistorna. Vi ser en generation där många tidigt besökte sin Almedalsvecka. Det är unga politiker som begick sin Almedalsdebut när veckan var stor. Det är med andra ord en medveten publik som har koll på sina saker. Det är en självklarhet att det provocerar.
Idag handlar Almedalen om något helt annat än när Cavling toppade hetastlistorna. Idag handlar det om att synas utåt i en stenhård konkurrens som tidigare endast Gurun Schyman kunde bemästra. Idag kryllar Visbyvimlet av unga politiker som ser detta som en självklarhet. Almedalsveckan är en tävling i uppmärksamhet och i år är konkurrensen hårdare än någonsin. Det har den varit under alla år.
Den medvetne Almedalsbesökaren planerar sin vecka väl och knyter kontakter. Besökaren njuter av Almedalsveckans demokratiska atmosfär som i en trasig omvärld behövs mer än någonsin. Den medvetne besökaren gör Almedalen till något bra. I år är dessa den starkaste gruppen.
Som ett sista budskap i denna svarskrönika till Cavling vill jag framför att Almedalen inte alls är ute. Det är medelålders gnälliga mediemän som är ute.
