Det är långt kvar till jämställda förorter

Förortsfeminismen och hedersrelaterat våld och förtryck stod i fokus idag när kvinnorörelsen diskuterade kvinnor och unga flickors situation i de svenska förorterna. Självklart var vi där och rapporterade!

Flera organisationer vad bakom seminariet som hölls i Vårdklockans kyrka. Tillsammans med Sveriges Kvinnolobby, Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Unizon, S-kvinnor, Liberala Kvinnor, Moderatkvinnorna, Gröna Kvinnor, Humanisterna – hade Varken Hora eller Kuvad bjudit in representanter från kvinnorättsorganisationer och jämställdhetsminister Åsa Régner till samtal om när regeringspolitiken möter förortsfeminismen.

Seminariet inleddes med att deltagarna berättade om hur de sett på det senaste året. Clara Berglund, generalsekreterare för paraplyorganisationen Sveriges Kvinnolobby tackar alla för det ork och driv de har visat. Det är en känslig fråga och kräver mod och det år som har gått har inneburit både framgångar men även motgångar. Hon pratar om hur kvinnors mänskliga rättigheter ställs åt sidan och om Jan Björklunds tal som han höll kvällen innan i Almedalen, hur det inleddes med att han skulle kunna prata om något så viktigt som jämställdhet i förorterna, men istället väljer att prata om Europeiska Unionen. Clara tycker också att det är implementeringen och styrningen som det är fel på, lagarna finns redan.

Det är förbjudet med oskuldskontroller men de sker ändå. Det är särskilt utsatta kvinnor och unga flickor som drabbas av detta och det tillåts ske.

När frågan om hur styrningen ska ändras svarade Åsa att regeringen dels bör arbeta mer med jämställdhets-integrering och budgetering men även följa upp arbetet hos myndigheterna bättre. Deltagarna från kvinnorörelsen ställde sina frågor till jämställdhetsmininstern som tog regeringens arbete till försvars men även poängterade att det är en lång väg kvar att gå – genom om en starkare nationella program och lagstiftning exempelvis gällande barnäktenskap. Det finns redan en lagstiftning om barnäktenskap sedan två år tillbaka, men menar att den är för svag behöver ses över ytterligare. Även kvinnofridslagstiftningen måste ses över, den är ett underskattat verktyg säger Åsa. Hon säger också att det är viktigt att vi arbetar för kvinnors rättigheter över hela världen.

Situationen för kvinnor och unga flickor i förorterna ser svår ut, det handlar om mycket mer än hedersrelaterat våld sa Zozan Inci, ordförande för ROKS. Hon ser det även som ett problem att kvinnorörelsen inte är överens om vad hur begreppet ska beskrivas och hur man förhåller sig till det. Hon menar även att det som mer än våld, för vad kvinnorna i förorten utsätts för är mer än våld, och delar med sig av sina egna erfarenheter av kvinnoförtryck i Husby. Det är viktigt att det finns en handlingsplan till skolor och myndigheter som även inkluderar de unga män som utför våldet och förtrycket, säger Zozan.

Till hösten kommer en handlingsplan om hedersförtryck och jämställdhetsminister menar att större ansvar kommer att läggas på ansvariga myndigheter men även asylboenden. Hon tycker att statusen för dessa frågor har ökat under de senaste åren, något som Sara Muhammed som är ordförande, Glöm aldrig Pela och Fadime inte håller med om. Hon menar att gruppen inte får tillräckligt stort utrymme vilket är en fara då det för många handlar om liv och död. Alla var därför måste arbetet för kvinnors rättigheter och jämställda förorter påskyndas och effektiviseras.

Seminariet var fullsatt och stämningen allvarlig men god. Det var väldigt intressant och väl utformat. Samtliga deltagare och moderatorer var pålästa och argumenterade väl. Av publikens klappande, ljublande och då och då allvarligt instämmande nickningar stod det klart att ingen lämnade kyrkan oberörd.