Under gårdagen befann sig Göran Hägglund på DN Efter talet. Vi pratade med honom om hans planer inför veckan.
Vad gör du i Almedalen i år?
Jag gör ganska många olika saker. Dels modererar jag en del seminarier, framförallt på hälso- och sjukvårdens område. Jag medverkar i några seminarier om pensionsfrågan, tillsammans med den tidigare metallbasen Göran Johnsson som gör ett arbete för regeringen som handlar om att förbereda vägen för en höjning av pensionsåldrar. Jag gör också några nedslag i mediasammanhang.
Tidigare ikväll sa du på DNs scen att ingen av de nuvarande partiledarna är lika rolig som du. Hur känns det?
Ja, det var väl någon annan som påstod det. Min uppfattning som politiskt aktiv var att humor är ett ganska bra sätt att kommunicera. Det är omedelbart, lätt att ta till sig och man hamnar på samma våglängd om man lyckas med ett skämt. Sedan får inte humorn ta överhand men det är ett ganska bra sätt att kommunicera om man bottnar i det själv. Men alla ska ju vara sig själva.
Vad gör Almedalen för svenska folket?
Det är en manifestation av det platta samhälle som vi har i medierna. Makthavare möter väljare. Företrädare för en kommun möter företrädare för ett ungdomsförbund. En journalist samtalar med en professor. Det är en knytpunkt, ett möte, ett nätverksammanhang som slår det allra mesta, och som jag faktiskt tror spelar en roll i demokratibygget.
Tror det skulle kunna bli bättre, mer tillgängligt och mer demokratifrämjande?
Kanske, men jag tycker att styrkan med Almedalen som den har blivit är att det har utvecklats av sig själv. Det har inte fattats några beslut ovanifrån om hur det ska vara nästa år utan det sker genom mängder av olika beslut där olika organisationer och enskilda bestämmer sig för vilka seminarium som ska ordnas, vilka seminarium man ska gå på, vilka sammanhang och frågor man är intresserad av, och i det tycker jag det ligger något alldeles fantastiskt. Det blir ett avtryck av det dagsaktuella och det som människor faktiskt vill ägna sig åt.
Var hittar man dig under veckan?
På en del scener och en del seminarium där jag modererar eller samtalar.
Och på vilken restaurang?
Ja, det är lite olika. Oftast är det ju så att jag talar i något sammanhang på en sen middag och sedan går man kanske till någon av restaurangerna vid Donners plats och tar den där sista ölen innan kvällen är över.
