Maria Arnholm, 58 år gammal, född i Göteborg och uppväxt i Kungälv. I grunden jurist och sedan 80-talet aktiv i Folkpartiet, numera Liberalerna. Maria är inte den mest mediala liberalen, men vältalig skicklig när hon väl syns i skärmarna. Makthavare träffar Liberalernas partisekreterare Maria i Wisby Hotels lobby i ett soligt Almedalen. Det är söndag och almedalens första dag vilket även betyder Liberalernas dag.
Vad vill Liberalerna uppnå med Almedalsveckan?
- Vårt fokus, vad vi vill åstadkomma den här veckan, är att sända det mycket tydliga budskapet om att det finns i alla fall ett parti i Sverige som står upp för Europatanken och som när Storbritannien lämnar så drar vi inte slutsatsen om att nu är det dags att montera ner det här utan tvärtom att det nu är dags för att se till att vi blir bättre.
Efter Liberalernas dag kommer Maria att vara kvar i Almedalen för att delta i paneler och debatter om både jämställdhet och familjepolitik men även allians-gemensamma event. Hon hittas därför oftast på scen. Men när hon får tid över tar hon sig gärna utanför murarna på cykeln som hon har bokat. Hon tycker mycket om att cykla, trots att hon inte äger några ”cykelbrallor” eller så och cyklar till och från jobbet.
- Ibland kan man hitta mig i botaniska trädgården, dels på cykeln för man måste ut för annars blir man tokig. Jag har också flera gånger cyklat norrut, förra året åkte jag faktiskt vilse, skrattar hon.
Likt många andra politiker en riktig Almedalsveteran. Debuten tror hon att hon gjorde 1985 då hon jobbade för dåvarande partiledare Bengt Westerberg. Sedan dess har gjort haft flera olika roller i Almedalen, både som politiker fram till -94 för att därefter ha ett uppehåll och återgå till Almedalen som VD för en PR-byrå.
Vad är ditt bästa Almedalsminne?
- Mitt allra bästa Almedalsminne det är faktiskt något jag gjorde när jag var VD för den PR-byrå som hette Springtime och vi tog initiativet till politisk allsång. Det började på någon personalfest när någon sosse började sjunga en sång och så började en Folkpartist som det hette då, sjunga en sång. Ur det uppstod idén om att vi borde samla folk i Almedalen. Vi var så nervösa och trodde att ingen skulle komma men det blev världens succés. Det var kul, politik med hjärta och så är man tillsammans som jag gillar. Sen fick jag några år senare komma hit som statsråd själv och det är klart att det också är väldigt roligt minne, från att vara en som är med och roddar plötsligt vara en som blir bjuden till att prata och debattera.
Avslutningsvis berättar Maria att hon inte har smakat på Almedalsdrinken än, men att hon förra året bara drack Almedalsdrinken.
- Det är ett sätt att vara här faktiskt, att leva mitt i allt det här men ändå så att man faktiskt jobbar och gå och lägga sig vid midnatt istället för klockan tre på morgonen, jag har prövat olika sätt.
Vilket föredrar du då?
- Det med Almedalsdrinken är inte så dumt. Det är härligt, man får ett övertag mot alla dem som inte dricker Almedalsdrinken och på morgonen då man vinner debatterna.
