Strax efter att de vunnit valet 2014 kom Socialdemokraterna och Miljöpartiet överens om att jämställdheten i styrelserna för svenska börsbolag måste förbättras. Budskapet till börsbolagen var att om inte minst 40 procent av styrelseposterna var besatta med kvinnor 2016 så skulle regeringen lagstifta för att åstadkomma det. Men hur ser det ut i de aktiebolag staten äger och som politikerna själva förfogar över? Är de jämställda? Når de ens upp till regeringens eget krav om 40 procent kvinnor? Makthavare har undersökt saken.
Vi har undersökt hur det ser ut med jämställdheten i de 41 statliga aktiebolag som särredovisas i regeringens Rapport för bolag med statligt ägande januari-juni 2015. Vi har i mesta möjliga mån gått efter de uppgifter som finns på bolagens egna hemsidor. I två fall har vi gått på styrelseuppgifter från merinfo.se. Som styrelseledamöter har vi räknat styrelseledamöter, eventuella suppleanter samt eventuella arbetsplatsrepresentanter. Också styrelseordföranden har räknats in som styrelseledamot.
Är börsbolagen jämställda?
Nej, det är de generellt sett inte. Det är spridda skurar i regeringens aktiebolag. Allra sämst på jämställdhet är SAS Group, ägarbolaget till flygbolaget SAS. Bara två av de elva ledamöterna är kvinnor, vilket ger en andel på 18 procent. Också järnvägstransportföretaget Green Cargo och statliga gruvjätten LKAB har en massiv övervikt av män i sina respektive styrelser. Också åt andra hållet sticker det ut, dock endast i femav de 41 fallen. Här märks särskilt Miljömärkning Sverige, mer känt som Svanen, där sex av de åtta ledamöterna är kvinnor. Inlandsinnovation, Sveaskog, Specialfastigheter och Systembolaget är de andra bolagen med fler kvinnor än män i styrelsen.
I sju av de 41 bolagen är könsfördelningen i styrelsen 50/50.
Når regeringen sitt mål om 40 procent?
Ja, i majoriteten av fallen gör den faktiskt det. I 14 av de 41 bolagen är färre än 40 procent av styrelseledamöterna kvinnor. I övriga 27 bolag är andelen kvinnor mellan 40 och 75 procent. I genomsnitt är andelen kvinnor i de statliga aktiebolagen 43 procent.
Hur ser det ut bland ordförandena?
16 av de 41 ordförandena, alltså en dryg tredjedel, är kvinnor.
Spelar det någon roll hur stort statens ägande är?
Kanske. Men sannolikt inte. Av de granskade bolagen äger staten 100 procent av 36 av dem. I övriga fem, SAS Group, Telia Sonera, SOS Alarm, Postnord och ESS äger staten mellan 21 och 73 procent. SAS Group har som sagt den minst jämställda styrelsen. Av övriga fyra statligt delägda bolag når två, Telia och SOS Alarm, upp i 40 procent kvinnor men inget av dem når upp till 50 procent. Underlaget är alldeles för litet för att det ska gå att fastställa om statens ägande har någon inverkan, i synnerhet som spridningen bland statens helägda bolag är så stor, 23 till 75 procent. Därtill så är också de delägda bolagens ägare i huvudsak offentliga aktörer. Till exempel danska staten i fallen SAS Group och Postnord, och svenska kommuner och landsting i fallet SOS Alarm. Telia är här det enda undantaget.
Spelar bolagens omsättning någon roll?
Kanske, men återigen så är underlaget för litet för att dra någon säker slutsats. Tendensen i tillgänglig data är dock att ju mindre bolaget omsätter, desto bättre är jämställdheten.
Spelar bolagens storlek någon roll?
Det ser det ut som att den kan göra. Spridningen är stor och observationerna återigen för få för att dra någon statistiskt säkerställd slutsats, men det finns definitivt en negativ korrelation mellan börsbolagens storlek och andelen kvinnor. Förklaringen till detta kan emellertid lika i mätmetoden. Bolag med stora styrelser enligt sättet att mäta ovan har ofta det för att arbetstagarrepresentanter ingår i styrelsen, och dessa påverkas antagligen av hur könsfördelningen i branschen bolaget verkar ser ut. I de statliga apoteksföretagen är således en klar majoritet av arbetstagarrepresentanterna kvinnor, medan en klar majoritet av deras motsvarigheter i gruvnäringen är män.
